ARBETSDOMSTOLEN                                                                         Dom nr 93/08

                                                                                                                  Mål nr A 173/07

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 93/08

                                                                              2008-11-19                  Mål nr A 173/07

                                                                              Stockholm

KÄRANDE

Svenska Transportarbetareförbundet, Box 714, 101 33 STOCKHOLM

Ombud: förbundsjuristen Anne Alfredson, LO-TCO Rättsskydd AB, Box 1155, 111 81 STOCKHOLM  

SVARANDE

1. Kommunala Företagens Samorganisation, KFS, Box 15005, 104 65 STOCKHOLM

2. Renova Aktiebolag, 556108-3337, Box 156, 401 22 GÖTEBORG

Ombud för båda: arbetsrättsjuristen Katarina Bergström, KFS Företags­service AB, adress som 1.  

SAKEN

ogiltigförklaring av avskedande m.m.

______________________

Mellan Kommunala Företagens Samorganisation, KFS och ett stort antal arbetstagarorganisationer, däribland Svenska Transportarbetareförbundet, gäller kollektivavtal, det s.k. renhållningsavtalet. Renova Aktiebolag är medlem i KFS och därigenom bundet av avtalet.  

P.E., som är medlem i Svenska Transportarbetareförbundet, anställ­des år 1998 i Renova Aktiebolag som renhållningsarbetare. Han underrätta­des av bolaget den 14 mars 2007 om tilltänkt uppsägning. Den 11 juni 2007 beslutade bolaget att avskeda honom från anställningen.  

Med anledning av avskedandet har det uppkommit tvist mellan parterna. Tvisten har varit föremål för förhandlingar utan att parterna har kunnat enas.  

Förbundet har väckt talan mot arbetsgivarparterna och har därvid yrkat i första hand att Arbetsdomstolen ska  

1. ogiltigförklara avskedandet av P.E.,  

2. förplikta bolaget att till P.E. utge allmänt skadestånd med 150 000 kr, samt  

3. förplikta bolaget att till P.E. utge lön med 26 133 kr per månad fr.o.m. den 12 juni 2007 till dag för huvudförhandling.  

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det inte förelegat laglig grund för avskedande, men väl saklig grund för uppsägning, har förbundet i andra hand yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till P.E. utge  

1. allmänt skadestånd med 80 000 kr samt  

2. ekonomiskt skadestånd motsvarande uppsägningslön inklusive semesterer­sättning med 30 022 kr per månad från och med den 12 juni 2007 till och med den 12 december 2007.  

Förbundet har även yrkat ränta enligt 6 § räntelagen, på de allmänna skade­stånden från dagen för delgivning av stämning (den 19 juli 2007) och på de ekonomiska skadestånden från den 25:e i varje månad, allt till dess betalning sker.  

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet. De yrkade skadeståndsbeloppen har inte vitsordats som skäliga. De av förbundet angivna lönebeloppen har dock vitsordats av arbetsgivarparterna. Ränteberäkningarna har vitsordats som skäliga.  

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.  

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.  

Förbundet  

P.E. har varit anställd som renhållningsarbetare vid Renova Aktie­bolag sedan år 1997. Arbetet vid bolaget bedrivs under dagtid och sophämt­ning utförs alla dagar i veckan förutom lördag och söndag. Tvisten har sin upprinnelse i den verksamhetsförändring som bolaget vidtog under hösten 2006. Verksamhetsförändringen medförde inte bara en förändring av ren­hållningsarbetarnas arbetssätt utan även en rationalisering av sophämtningen.  

Bolaget hade sedan tidigare försett företagets sopbilar med datorer och elek­troniska vågar och man skulle nu införa ett system som innebar att avfalls­mängden vägdes. Kunderna skulle då debiteras med ledning av avfallets vikt och inte per kärl. Under hösten 2006 minskade bolaget antalet sopbilar från 20 till 16 vilket även medförde en viss omplanering av verksamheten.  

Verksamheten bedrivs inom ett större geografiskt område som är indelat i mindre områden, s.k. rotar. Sophämtningen inom en rote utförs av sopbil som är bemannad med två renhållningsarbetare. Under de senaste åren körde P.E. och hans kollega A.F.bil 458 på rote 101.  

Verksamhetsförändringen under hösten 2006 innebar alltså att sophämt­ningen skulle utföras av ett mindre antal bilar. För att underlätta planeringen tog bolaget fram ett underlag som utvisade den tilldelning som varje rote skulle få efter omläggningen. Bolaget uppmanade renhållningsarbetarna att aktivt delta i planeringen av körschemat inför den kommande omläggningen och föreslå hur arbetet skulle kunna fördelas under arbetsveckan med ut­gångspunkt från den tänkta tilldelningen. P.E. deltog aktivt i plane­ringen och presenterade ett förslag till körschema för rote 101 under en nor­mal arbetsvecka efter omläggningen.  

Sophämtning utförs inte under s.k. röda dagar i en arbetsvecka. Avfall som inte kan hämtas på arbetsfria dagar måste hämtas på andra dagar under veckan. Sådana arbetsveckor kallas " inkörningsveckor". Under inkörnings­veckor tillämpas inte det ordinarie körschemat utan då gäller helt andra arbetstider.  

Tidigare hade bolaget använt ett system med s.k. rotekommittér när man pla­nerade verksamheten inför en omläggning. I rotekommittérna deltog företrä­dare för sopåkarna och deras närmaste arbetsledare. Vid planering av sop­hämtning måste man beakta olika yttre faktorer som kan ha betydelse för arbetets utförande. Sophämtning i  innerstaden medför regelmässigt tyngre och mer tidsödande arbete än sophämtning inom ett villaområde. Risken för oförutsedda störningar är väsentligt större i innerstaden än i ett villaområde. Andra faktorer som har betydelse för planeringen är sopkärlens storlek och placering. Sådana faktorer beaktades tidigare av rotekommittérna när man planerade tilldelningen på de enskilda rotarna. Vid omläggningen under hösten 2006 hade bolaget lämnat systemet med rotekommittér. Hänsyn togs inte längre till olika faktorer som kunde påverka tömningstiden. Vid plane­ringen räknade man endast antalet "töm", dvs. hur många kärl som skulle hämtas inom varje rote. Det visade sig ganska snart att renhållningsarbetarna inte kunde utföra den planerade tilldelningen på ordinarie arbetstid.  

Mot bakgrund av den här situationen uppstod det en rad problem som slut­ligen resulterade i att P.E. den 11 juni 2007 blev avskedad från sin anställning i bolaget. De uppgivna skälen för avskedandet var att P.E. inte skulle ha deltagit i en överenskommen rehabilitering samt att han skulle ha misskött sina arbetsuppgifter.  

P.E.s medverkan i rehabilitering  

Den 2 november 2006 på kvällen, befann sig P.E. i sin bostad. Han var sysselsatt med att planera sina körningar inför den omläggning som skulle äga rum under hösten 2006. Medan han planerade drack han några öl. Plötsligt fick han en idé som han ville diskutera med sin arbetsgivare vilket föranledde honom att ringa till sin närmaste chef J.B.. Påföljande morgon blev P.E. inkallad till J.B. och ombads att blåsa i företagets alkoholmätare. Han blåste tre gånger med positivt utslag. P.E. blev därefter tillsagd att gå hem.  

Den 19 november 2006 var P.E. kallad till ett rehabiliteringsmöte vid bolaget. Vid mötet deltog förutom P.E. själv klubbordföranden K.J., enhetschefen J.S., distriktschefen J.B. och personalutvecklaren L.B.. Någon representant från företags­hälsovården deltog inte vid mötet. Bolagets företrädare redogjorde för bola­gets alkoholpolicy och man diskuterade anledningen till att P.E. uppträtt alkoholpåverkad på arbetsplatsen den 3 november 2006. Vid mötet träffade P.E. en muntlig överenskommelse med bolaget om att han skulle uppfylla vissa angivna krav. Enligt överenskommelsen skulle P.E. under en period om tre månader genomgå slumpvisa alkoholtester på arbetsplatsen, alternativt provtagning vid företagshälsovården. Det krävdes även att P.E. skulle uppvisa förstadagsintyg vid sjukdom. Som ett led i rehabiliteringen kom man även överens om att P.E. skulle upp­söka en beteendevetare för samtal rörande privata problem samt eventuella alkoholproblem. Den muntliga överenskommelsen upprättades även i skrift­lig form efter mötet.  

Under julhelgen inhandlade P.E. en egen alkoholmätare av samma märke och modell som den som bolaget använde för att själv kunna genom­föra tester. Det visade sig att alkoholmätaren gav positivt utslag även när han druckit julmust eller saft. P.E. insåg att bolagets alkoholmätare inte var tillförlitlig. Bolaget hade inte heller kunnat uppvisa ett kalibreringsintyg för den alkoholmätare som bolaget använde.  

På måndagen den 8 januari 2007 blev P.E. kallad till alkoholtest på arbetsplatsen. Eftersom bolaget inte kunde uppvisa ett kalibreringsintyg väg­rade P.E. att delta i testet. P.E. förklarade att han var be­redd att utföra testet med en annan alkoholmätare av mer tillförlitlig modell under förutsättning att bolaget kunde uppvisa ett kalibreringsintyg. Den 15 januari 2007 vägrade han på nytt för att blåsa i samma alkoholmätare som tidigare. Även denna gång saknades kalibreringsintyg. Bolaget krävde inte att P.E. i stället skulle utföra provtagningen vid företagshälsovår­den. Trots att det inte hade kommit till stånd något test tilläts P.E. att framföra sopbil i innerstaden.  

Först den 18 januari 2007 fick P.E. blåsa i en alkoholmätare av annan modell som hade kalibrerats enligt intyg. Mätningen visade negativt resultat. Något ytterligare test genomfördes inte efter den 18 januari 2007 trots att det enligt överenskommelsen skulle utföras slumpvisa tester fram till den 18 mars 2007.  

Mot bakgrund av den nu givna beskrivningen kan förbundet inte vitsorda att P.E. varit alkoholpåverkad den 3 november 2006. Det enda som kan vitsordas är att den alkoholmätare som då användes gav utslag för alkohol.  

På eftermiddagen den 31 januari 2007 anmälde sig P.E. sjuk. Det visade sig att han fått den s.k. vinterkräksjukan. Påföljande dag ringde P.E. till vårdcentralen för att få ett förstadagsintyg. När han beskrev sina symptom uppmanades han att stanna hemma då det annars fanns risk för att han skulle smitta andra patienter om han kom till mottagningen. Bolaget på­minde inte P.E. om att ge in ett förstadagsintyg.  

P.E. återkom i tjänst den 6 februari 2007. Den 7 februari 2007 blev han kallad till ett möte med affärsområdeschefen H.Z., som till­delade honom en skriftlig varning avseende händelsen den 3 november 2006.  

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att P.E. uteblivit från tre möten vid företagshälsovården till vilka han blivit kallad. Förbundets upp­fattning är emellertid att P.E. enbart blivit kallad till ett möte mån­dagen den 19 mars 2007. Detta möte ställdes in på bolagets initiativ.  

Sammanfattningsvis hävdar förbundet att P.E. har medverkat i sin egen rehabilitering.  

Skadegörelse på sopbilen  

Arbetsgivarparterna har i målet gjort gällande att P.E. skulle ha ut­fört sabotage på sopbil 458. Detta bestrids bestämt. De skador på bilen som konstaterats har utförts av någon annan person. Det har förekommit ett stort antal inbrott i bilarna eftersom dessa är uppställda i olåsta utrymmen i ett oroligt område.  

Underlåtenhet att infinna sig vid sammanträden m.m.  

Bolaget har gjort gällande att P.E. vid ett flertal tillfällen valt att inte infinna sig till olika planeringsmöten under hösten 2006. Arbetsgivar­parterna har emellertid inte kunnat precisera vilka möten som avses. Förbun­dets uppfattning är att P.E. deltagit aktivt i bolagets planering. P.E. och hans kollega A.F.hade vid upprepade tillfällen under hösten 2006 försökt att få till stånd ett möte med sin närmaste chef J.B. för att diskutera arbetssituationen på roten.  

Den 2 mars 2007 blev P.E. och hans kollega informerade om att det skulle äga rum ett möte med arbetsledningen den 6 mars 2007. På förmid­dagen samma dag som mötet skulle äga rum erhöll P.E. och hans kollega en påminnelse från J.B. om att mötet skulle äga rum på eftermiddagen. Hon sade att hon skulle återkomma senare under dagen med uppgift om tid och plats för mötet. Under dagen ringde P.E. och hans kollega till bolaget för att ta reda på vad som skulle diskuteras vid mötet. De fick då till svar att arbetsledningen önskade förslag till omplane­ring av roten. P.E. och hans kollega lämnade olika förslag till lös­ningar. Eftersom bolaget inte hörde av sig med besked om tid och plats för mötet trodde P.E. och hans kollega att det planerade mötet inte skulle bli av. De uppfattade situationen så att mötet blivit överflödigt då de redan lämnat sina synpunkter på planeringen till arbetsgivaren.  

Bolaget har även gjort gällande att P.E. den 6 mars 2007 gjort sig skyldig till misskötsamhet även genom att han badat bastu och duschat på arbetstid. Vid den här tidpunkten fanns emellertid en praxis på arbetsplatsen som innebar att sopåkarna fick bada bastu och duscha på arbetstid när de av­slutat sin sista körning. Först fr.o.m. den 1 oktober 2007 har bolaget infört skriftliga rutiner som innebär att det inte längre är tillåtet att duscha och bada bastu på arbetstid.  

Dåliga arbetsinsatser 

Redan före omläggningen under hösten 2006 hade P.E. och hans kollega framfört klagomål avseende tilldelningen på rote 101. Med anledning härav åkte J.B. och skyddsombudet L.W.i en veckas tid efter sopbil 458 för att se hur arbetet fungerade. Några anmärkningar mot arbetstagarnas sätt att utföra arbetet framfördes inte från arbetsgivarens sida.  

I början av november 2006 genomförde bolaget den planerade omläggningen vilket resulterade i att tilldelningen på rote 101 kom att öka från 1 241 kärl till 1 728 kärl. Ökningen motsvarade 39 procent, vilket var betydligt mer än ökningen på andra rotar. Beräkningen av tilldelningen gjordes med ledning enbart av antalet kärl. Det innebar att rotar som tömde stora kärl fick en större arbetsbelastning än rotar som tömde mindre kärl. Bil 458 utförde sop­hämtning huvudsakligen i innerstaden, där mängden sopor volymmässigt är större än i t.ex. villaområden. Sophämtning i innerstaden tar även längre tid. Den utökade tilldelningen på roten resulterade i att P.E. och hans kollega inte hann klara sina uppgifter under en arbetsdag. De blev helt enkelt tvungna att underlåta att hämta soporna inom vissa geografiska områden.  

Det är ostridigt i målet att P.E. hade mycket övertidsarbete. Skälet för det var att tilldelningen på roten inte kunde köras in på ordinarie arbets­tid. Ett annat skäl var att P.E. även arbetade extra med hämtning av Renovas sopcontainers. Även på andra rotar uppkom övertidsarbete. Bola­gets kunder klagade på att sophämtningen inte fungerade efter omlägg­ningen.  

Att tilldelningen var för stor på roten framgår även av statistik över  hur många kilos övervikt som roten haft per vecka under år 2007 jämfört med år 2006. Det kan konstateras att antalet lass med övervikt kom att öka markant under år 2007. Under år 2008 minskade problemen sedan bolaget uppmärk­sammat saken och planerat om verksamheten.  

Sammanfattningsvis menar förbundet att P.E. tillsammans med sin kollega utfört sitt arbete på ett fullgott sätt utifrån givna förutsättningar.  

Påståenden om s.k. svarttömning  

Arbetsgivarparterna har i denna del gjort gällande att P.E. skulle ha gjort sig skyldig till svarttömning, dvs. att han tagit med sig avfall som kun­den inte betalat för och i vissa fall fått en motprestation för detta. Detta be­strids. Det kan tilläggas att P.E. inte som arbetsgivarparterna har gjort gällande vid en överläggning med bolaget har medgett att han gått till väga på detta sätt.  

Arbetsgivarparternas påstående gäller bl.a. restaurangen Grytan. P.E. och A.F.har alltid betalat för sina luncher när de ätit där. Det bestrids att P.E. skulle ha ägnat sig åt svarttömning där.  

Det finns även ett påstående om att P.E. vid ett tillfälle skulle ha ägnat sig åt svarttömning vid en korvkiosk på Heden. Vid det aktuella till­fället var vågen trasig och därför avstängd. Vad som läggs P.E. till last är att han tog en kartong vid sidan om kärlet som han sedan kastade direkt in i bilen. Detta förfarande har inte haft någon betydelse för debite­ringen av kunden. Det har också påståtts att en arbetsledare skulle ha lämnat P.E. en tillsägelse vid detta tillfälle. Detta bestrids. P.E. har i vart fall inte uppfattat att han erhållit en tillsägelse.  

Arbetsgivarparterna  

Renova Aktiebolag ägs av elva kommuner och bedriver verksamhet med av­fallshantering och återvinning. Bolaget har omkring 800 anställda, av vilka omkring 300 är renhållningsarbetare. P.E. anställdes den 1 juli 1998 hos bolaget. Hans huvudsakliga arbetsuppgifter har bestått i att arbeta som renhållningsarbetare på en baklastande sopbil.  

P.E. avskedades på grund av att han har åsidosatt vad som ålegat honom i anställningen i följande hänseenden.  

Vägran att medverka i rehabilitering  

Den 2 november 2006 på kvällen ringde P.E. till dåvarande distriktschefen J.B.. Under samtalet märkte J.B. att P.E. sluddrade. Hon misstänkte därför att han var påverkad av alkohol. Påföljande morgon blev P.E. inkallad för att blåsa i företagets alko­holmätare. P.E. vägrade först att göra detta men blev övertalad att delta i testet. Alkoholmätaren visade 0,8 promille. Skyddsombudet L.W.kallades in, och P.E. ombads blåsa ytterligare två gånger. Även då visade mätaren positivt resultat. Därefter hölls ett möte vid vilket även klubbordföranden K.J. deltog. Samtliga närvarande påpeka­de för P.E. det allvarliga i situationen. Han blev även informerad om att bolaget skulle kalla honom till ett uppföljande möte med anledning av vad som inträffat. Efter mötet blev P.E. hemskickad i enlighet med de rutiner som gäller vid bolaget vid misstanke om onykterhet och missbruk.  

Hos bolaget gäller nolltolerans när det gäller alkohol och droger. De instru­ment som arbetsgivaren använder vid provtagning är väl kända på markna­den och har använts av bolaget under många år. Varken P.E. eller den fackliga organisationen hade några invändningar mot att använda mätap­paraturen den 3 november 2006. Det begärdes inte heller någon komplette­rande provtagning vid företagshälsovården vilket hade varit ett möjligt alter­nativ om man hade ifrågasatt testresultatet. Bolaget såg allvarligt på det in­träffade särskilt som P.E. den aktuella dagen stod i begrepp att framföra bolagets sopbil, som har en totalvikt om 18 ton.  

Den 19 december 2007 kallades P.E. till ett uppföljande samtal för att diskutera en eventuell rehabilitering. Vid samtalet gick arbetsgivaren igenom företagets alkohol- och drogpolicy och olika rehabiliteringsinsatser som kunde erbjudas honom. P.E., som inte ansåg sig ha några alko­holproblem, ställde sig positiv till att besöka en beteendevetare. P.E. skulle även under tre månader genomgå slumpvisa drogtester och lämna förstadagsintyg vid sjukdom. Varken K.J. eller P.E. hade några invändningar mot detta. Det träffades en muntlig över­enskommelse som sammanfattades i en handling som skickades över till P.E. för underskrift. Trots flera samtal med både P.E. och K.J. undertecknades inte överenskommelsen.  

Eftersom P.E. hade gått med på att uppsöka en beteendevetare skickade bolaget en rekvisition till företagshälsovården. Företagshälsovården kontaktade därefter P.E. för att boka in en tid för läkarbesök. Enligt bolagets rutiner ska den anställde först besöka en läkare innan beteendeveta­ren kopplas in. Eftersom P.E. vägrade att träffa en läkare innebar detta i praktiken att han även avböjde rehabilitering i form av besök hos en beteendevetare.  

Den 15 januari 2007 blev P.E. kallad till ett alkoholtest vid bolaget. P.E. vägrade att blåsa eftersom han ansåg att mätutrustningen inte var tillförlitlig. Samma sak upprepades den 17 januari 2007. Först den 18 januari 2007 genomförde P.E. ett alkoholtest.  

Anledningen till att bolaget lät P.E. framföra sopbil efter händelsen den 15 januari 2007 var att det inte fanns några misstankar om att han skulle vara alkoholpåverkad. Oavsett detta har P.E. inte haft rätt att vägra att genomföra alkoholtest när arbetsgivaren begärt detta.  

Den 23 januari 2007 träffades P.E., K.J., J.S. och personalutvecklaren L.B. för att diskutera varför P.E. inte skrivit under den överenskommelse som ingåtts den 19 decem­ber 2006. Arbetsgivaren gjorde klart för P.E. att det hade träffats en muntlig överenskommelse som bl.a. innebar att P.E. aktivt måste delta i sin egen rehabilitering. P.E. förklarade vid mötet att han av­stod från hjälp av arbetsgivaren och företagshälsovården. Med anledning härav ställde arbetsgivaren in ett inbokat möte vid företagshälsovården den 24 januari 2007. Trots att P.E. avböjt hjälp från företagshälsovården bokade bolaget in bl.a. ett möte den 28 januari 2007, vilket dock ställdes in därför att K.J. inte kunde närvara den dagen.  

Vid mötet den 23 januari 2007 underrättades P.E. om att bolaget hade beslutat att tilldela honom en skriftlig varning med anledning av att han hade kommit till arbetet alkoholpåverkad den 3 november 2006.  

Den 31 januari 2007 sjukskrev sig P.E.. Han ringde till arbetet den 1 februari 2007 och meddelade att han troligtvis inte kunde komma till arbetet påföljande dag. Arbetsgivaren påminde honom om att han var skyldig att in­komma med förstadagsintyg. Den 2 februari 2007 var P.E. fort­farande sjuk. J.S. och L.B. gjorde då ett hembesök hos P.E.. P.E. vägrade att öppna dörren och förklarade för J.S. när denne telefonerade att de inte var välkomna. Både den 2 februari och den 5 februari 2007 påmindes P.E. om sin skyldighet att inkomma med förstadagsintyg. Den 6 februari 2007 återkom P.E. i tjänst. Trots att han varit frånvarande från arbetet under sex dagar vägrade han att inge förstadagsintyg. Även om P.E. på grund av sjukdom varit förhindrad att uppsöka företagshälsovården hade det inte förelegat något hinder för P.E. att införskaffa ett intyg vid slutet av sjukfrånvaron. Hans agerande visade på nonchalans och ovilja att medverka i rehabiliteringen. Genom sin underlåtenhet att inge förstadagsintyg bröt P.E. mot parternas överenskommelse.  

Den 7 februari 2007 tilldelades P.E. en skriftlig varning i enlighet med underrättelsen den 23 januari 2007. I samband därmed erinrades han om att framtida misskötsamhet kunde leda till uppsägning eller avskedande. P.E. vägrade att skriva på varningen.  

Sammanfattningsvis utvisar P.E.s agerande att han avstått från att medverka i sin egen rehabilitering och att han underlåtit att följa de krav som parterna kommit överens om. P.E.s agerande innebär dessutom att han brutit mot bolagets alkohol- och drogpolicy och mot de rutiner som gäller vid misstanke om onykterhet och missbruk och som alla anställda hos bolaget har skyldighet att följa. Det har även ålegat P.E. att i över­ensstämmelse med gällande kollektivavtal underkasta sig drogtest och genomgå läkarundersökning.  

Sabotage  

Bolaget har starka misstankar om att P.E. systematiskt utsatte bil 458 för sabotage. Bolagets sopbilar står uppställda i ett låst garage när de inte används. Endast föraren av bilen har nyckel till fordonet. Under den aktuella perioden var det P.E. som körde bilen. Det var bara hans bil som hade utsatts för åverkan. Skadorna bestod i att kablar hade lossats på insidan och utsidan av bilen. Kablar hade bl.a. lossats till den elektroniska våg som bilen är försedd med. Effekten blir att det inte längre går att se vad som tömts och var tömning har skett. En annan effekt är att tömningen går snabbare. Det kan inte ha funnits anledning för någon utomstående att lossa på dessa kablar. Bolagets misstankar mot P.E. stärks av det faktum att han gjort sig skyldig till så kallad svarttömning.  

Dåliga arbetsprestationer m.m.  

Under hösten 2006 genomförde bolaget en omläggning av verksamheten som innebar att sopbilarnas körningar ändrades. Syftet var att effektivisera verk­samheten så att bolaget även i fortsättningen skulle erhålla kommande upp­handlingar. Nya körscheman skulle gälla fr.o.m. den 6 november 2006. Till­delningen på rotarna måste ses över så att alla rotar fick en någorlunda lik­värdig tilldelning. Tilldelningen för P.E.s bil kom att öka med 39 procent efter omläggningen. Anledningen till detta var att bilen i fråga om tilldelning och arbetsbörda skulle komma upp på samma nivå som andra bilar. Efter årsskiftet 2006/2007 gjordes emellertid vissa korrigeringar som gjorde att ökningen för P.E.s bil uppgick till endast 8 procent.  

Redan före omläggningen hade P.E.s bil varit föremål för gransk­ning med anledning av att arbetsprestationen föreföll omotiverat låg i jäm­förelse med andra bilars. Det uppstod ofta problem på grund av att sophämt­ningen inte hanns med på vissa områden. Trots påstötningar från arbetsled­ningen kunde inte P.E. förklara varför hans bil inte kunde klara kör­schemat. Förbundet har i denna del gjort gällande att bilen mest körde i innerstaden, där sophämtningen tog längre tid. Till saken hör dock att P.E.s bil inte var den enda sopbilen som körde i innerstaden.  

Efter omläggningen under hösten 2006 erhöll P.E.s bil en pro­centuellt större ökning än andra bilar men hade fortfarande den lägsta tilldel­ningen totalt sett. De bristande arbetsinsatserna gav upphov till en mängd kundklagomål. Sedan P.E. slutat att arbeta hos bolaget minskade antalet kundklagomål markant för bilen.  

För att förstå varför P.E.s bil inte lyckades att köra in tilldelningen på ordinarie arbetstid åkte dåvarande distriktschefen J.B. och skyddsombudet L.W.efter bilen varje dag under en hel vecka för att se hur arbetet fungerade. Det konstaterades att tilldelningen inte borde vålla några problem om man gjorde vissa justeringar. Bolaget ansåg att P.E.s arbetssätt var omständligt. Under perioden den 11 november 2006 – den 9 mars 2007 tvingades hans bil att underlåta sophämtning på ett visst område i 63 fall. Konsekvensen blev att P.E. i stället utförde arbetet på övertid. Under perioden den 1 december 2006 – den 5 mars 2007 arbetade P.E. övertid under 97,5 timmar. Under samma period på samma rote ett år senare hade den chaufför som körde bilen endast 4,5 timmars övertid.  

Av bolagets redovisning för perioden den 10 november 2006 till och med den 13 juni 2007 framgår att P.E. vid ett stort antal tillfällen tömde det sista kärlet långt innan han stämplade ut för dagen. Detta visar att tilldel­ningen inte varit orimligt hög och att han haft tid att klara sina arbetsuppgif­ter på ordinarie arbetstid.  

Med anledning av problemen kallades P.E. och hans kollega till ett möte den 6 mars 2007. J.B. informerade P.E. om mötet, och han bekräftade att han kunde närvara. Före mötet ringde A.F.till kontoret för att få information om de frågor som skulle behandlas vid mötet. Han fick då till svar att arbetsledningen önskade förslag till lösningar på arbetssituationen. Vid tidpunkten för mötet infann sig varken P.E. eller L.W.. J.B. sökte P.E. per telefon men lyckades inte få kontakt med honom. I efterhand framkom det att de båda arbetstagarna hade badat bastu. Det vitsordas att bolaget först efter denna händelse införde rutiner som innebär att bolaget inte tillåter de an­ställda att bada bastu och duscha på arbetstid. Vad arbetsgivarparterna vän­der sig emot är att P.E. valde att bada bastu i stället för att infinna sig till ett möte som han hade kallats till av bolagets arbetsledning.  

Vid ett möte den 8 mars 2007 informerades P.E. och hans kollega om att det inte längre var acceptabelt att släppa hämtlass på roten. Bolaget klargjorde att en annan chaufför skulle få ta över bilen om det inte kom till stånd en förändring. Efter detta möte klarade P.E.s bil sina tilldelade arbetsuppgifter utan problem.  

Svarttömning  

En renhållare som tar med sig avfall som inte omfattas av avtalet med bola­get utför s.k. svarttömning. Svarttömning föreligger även om renhållaren tar med sig avfall, som kunden inte betalat för, och i gengäld erhåller en motpre­station av något slag. Hos bolaget gäller en absolut nolltolerans beträffande motprestationer. Bolaget har tillsammans med den fackliga organisationen utformat etiska regler som arbetstagarna har informerats om. Renhållarna får endast tömma avfall som lämnats i ett kärl eftersom kunden faktureras per kärl. Om kunden placerat avfall vid sidan om kärlet betyder detta att kunden egentligen behöver ytterligare kärl. Sopbilen är försedd med en dator. På datorn kan renhållaren läsa bilens körlista. Han kan se var och när avfall ska hämtas hos respektive kund. Om det ska utföras extra töm­ningar hos en kund meddelas detta av arbetsledningen. För det fall sopmäng­den inte ryms i kärlen ska kunden informeras. Kunden kan då beställa ytter­ligare kärl.  

Den 16 juni 2006 erhöll P.E. en muntlig erinran av produktions­controllern B.A. sedan han blivit ertappad med att hämta avfall vid en korvkiosk på Heden. Ägaren till korvkiosken hade lämnat några kartonger vid sidan av ett kärl. P.E. kastade kartongerna direkt in i bilen utan att placera dem i ett kärl. B.A. hade kommit till plat­sen med anledning av att det hade uppmärksammats att vågen på P.E.s bil var avstängd. B.A. förklarade för P.E. att vågen måste vara påslagen. Vad förbundet har påstått om att vågen var trasig är inte riktigt.  

Restaurang Grytan hyr en lokal i en fastighet som omfattas av bolagets avtal om hämtning av hushållsavfall. Mellan restaurangen och hyresvärden finns ett avtal om att hushållsavfall ska ingå i hyran. Fram till december 2006 hämtades fastighetens hushållsopor från en plats på Tegnérsgatan 10 i an­slutning till restaurangen. Därefter flyttades sophämtningen till en plats inne på gården. Trots detta hämtade P.E. wellpapp och annat skrym­mande avfall som hade lämnats på en halvtrappa utanför restaurangen på Tegnérsgatan 10. Enligt körschemat skulle P.E. inte hämta sopor på denna adress.  

Vid en överläggning den 24 maj 2007 erkände P.E. att han tagit med sig avfall från restaurang Grytan och att han i gengäld fått gratis mål­tider av ägaren till restaurangen. Detta framgår av protokollet från en över­läggning som även skrivits under av förbundets representant. Restaurangens ägare bekräftade i juni 2006 att renhållarna hade fått mat från restaurangen.  

Att svarttömning ägt rum styrks även av att P.E. ringt ett stort antal telefonsamtal från sin arbetstelefon till olika näringsidkare som inte har avtal med bolaget. Vissa samtal har ringts till näringsidkare som har avtal med bolaget men som P.E. ändå inte haft någon anledning att ringa till. Arbetstelefonen ska endast användas till tjänstesamtal och vara ett arbetsred­skap om det uppstår problem under körningen.  

Att P.E. ägnat sig åt svarttömning styrks även av de uppgifter som hans kollega A.F.i oktober 2007 lämnade till bolaget. A.F.erkände att han tillsammans med P.E. hade hämtat avfall hos minst sex olika kunder och att han i gengäld fått gratis måltider.  

P.E.s agerande innebär att han förfarit illojalt genom att ägna sig åt privat näringsverksamhet på arbetstid.  

Sammanfattning  

P.E. har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det har därför förelegat laglig grund för avskedande. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att laglig grund för avskedande saknas har saklig grund för upp­sägning i vart fall förelegat.  

Domskäl  

Tvisten gäller frågan om avskedandet av P.E. har varit förenligt med bestämmelserna i anställningsskyddslagen.  

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets be­gäran hållits förhör under sanningsförsäkran med P.E. samt vittnes­förhör med sopåkaren L.W., skyddsombudet L.W., sop­åkaren L.N., sopåkaren P.B., restaurangägaren T.B., klubbordföranden K.J. och sopåkaren L.P.. Vidare har på arbetsgivarparternas begäran hållits vittnesförhör med enhetschefen J.S., affärsområdeschefen H.Z., f.d. distriktschefen J.B., förhandlingschefen N-G.A., produktionscontrollern B.A. och verkstadschefen L.T.. På båda partssidornas begäran har hållits vittnesförhör med ombudsmannen K.P.. Också skriftlig bevisning har åberopats av båda partssidorna.  

Arbetsgivarparterna har i målet som skäl för avskedandet anfört flera om­ständigheter vilka i det följande behandlas under olika rubriker.  

Har P.E. underlåtit att medverka i rehabilitering?  

Bakgrunden till vad arbetsgivarparterna har anfört i denna del är i korthet följande. Den 3 november 2006 på morgonen blev P.E. på arbets­platsen ombedd att blåsa i en alkometer. Den gav utslag med 0,8 promille. Med anledning därav blev han hemskickad. Bolaget inledde olika rehabili­teringsåtgärder. Det träffades den 19 december 2006 en överenskommelse som innebar bl.a. att P.E. skulle underkastas slumpvisa alkoholtest, ha samtal med en beteendevetare och lämna förstadagsintyg vid sjukdom.  

Arbetsgivarparterna har anfört att P.E. i januari 2007 vid flera till­fällen vägrat att blåsa i den alkoholmätare som fanns på arbetsplatsen. P.E. har inför domstolen vidgått att han vägrade blåsa i mätaren men har sagt att han gjorde detta därför att han efter egna försök med en mätare av samma slag inte litade på bolagets alkoholmätare. Vad han anfört om detta vinner stöd av att han några få dagar därefter utan vidare gick med på att testas med en mätare av annat slag som bolaget då hade anskaffat. Till det anförda kommer att bolaget, när P.E. vägrade blåsa i mätaren, hade kunnat låta provtagningen göras hos företagshälsovården. Bolaget underlät av någon anledning detta. Enligt domstolens mening kan det anförda inte läggas till grund för någon kritik mot P.E..  

Arbetsgivarparterna har vidare gjort gällande att P.E. brutit mot den ingångna överenskommelsen genom att vägra att träffa en läkare, vilket var förutsättningen för de bestämda träffarna med en beteendevetare. Förbundet har i denna del anfört att P.E. blev kallad till endast ett möte, som dock ställdes in av bolaget. Någon egentlig utredning i denna del av målet har inte förebragts. Arbetsdomstolen anser att det inte är visat i målet att P.E. har åsidosatt vad som ålegat honom på det sätt som bolaget har anfört.  

Arbetsgivarparterna har också anfört att P.E. har brutit mot åtagan­det att inge förstadagsintyg. Förbundet har bestritt att P.E. hade möjlighet att ge in ett sådant intyg och har menat att han inte bröt mot över­enskommelsen. P.E. har inför domstolen anfört att han vid det aktu­ella tillfället i början av februari 2006 ringde vårdcentralen, som dock ansåg att han med den vinterkräksjuka som drabbat honom inte skulle besöka vård­centralen. Det har med hänsyn till det anförda inte framkommit att P.E. åsidosatt vad som ålegat honom. Vad arbetsgivarparterna anfört i denna del kan för övrigt under alla förhållanden inte tillmätas någon nämn­värd betydelse för avskedandefrågan.  

Sammantaget anser Arbetsdomstolen att det inte visats att P.E. har vägrat att medverka i rehabilitering på det sätt som arbetsgivarparterna har gjort gällande i målet.  

Har P.E. gjort sig skyldig till skadegörelse?  

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att P.E. har gjort sig skyldig till sabotage mot den av honom använda sopbilen genom att koppla från kablarna till den våg som används i sophanteringen. Förbundet har bestritt att P.E. har gjort sig skyldig till skadegörelse.  

Det är ostridigt i målet att sopbilen hade skador som, enligt vad som får anses utrett, har åstadkommits av någon person med uppsåt. Det har emeller­tid inte åberopats någon som helst bevisning som pekar i riktning mot att skadorna skulle ha vållats av P.E.. Arbetsgivarparternas påstående i denna del av målet kan därför inte godtas.  

Har P.E.s arbetsprestationer varit dåliga ?  

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att P.E. har haft mycket låga arbetsprestationer. De låga arbetsprestationerna har yttrat sig i att han till­sammans med sin arbetskamrat på sopbilen inte har hunnit med de sophämt­ningar som fanns planerade för bilen och att detta fått till följd att P.E. i stället har arbetat övertid i mycket stor utsträckning. Arbetsgivar­parterna har anfört att detta ska ses som utslag av illojalitet mot bolaget. Domstolen har med anledning därav uppfattat arbetsgivarparternas inställ­ning i denna del så att P.E. avsiktligt har arbetat långsamt.  

Förbundet har bestritt att P.E. arbetat långsamt och har pekat på att det i november 2006 gjordes en omorganisation av bolagets verksamhet som innebar att P.E.s sopbil fick avsevärt mer omfattande uppgifter än tidigare.  

Det har i denna del av målet åberopats omfattande skriftlig bevisning. Av denna kan dras slutsatsen att den nya organisationen av sophämtningen vål­lade problem på många håll särskilt inledningsvis och att bolaget med anled­ning därav gjorde ändringar som till slut innebar att problemen upphörde. Beträffande P.E.s bil har arbetsgivarparterna dock anfört att pro­blemen upphörde först sedan bolaget i början av mars 2007 klargjort för P.E. att han skulle ersättas med en annan chaufför om läget inte för­bättrades.  

Den skriftliga utredning i form av statistik som lagts fram i målet ger enligt domstolens mening onekligen stöd för att det förekom problem med P.E.s sopbil efter den omläggning av verksamheten som bolaget gjorde i november 2006. Det måste dock konstateras att det i målet inte har fram­kommit något som ger påtagligt stöd för arbetsgivarparternas påstående om att P.E. skulle ha gjort sig skyldig till avsiktligt låga arbetsprestatio­ner. Det är med andra ord inte styrkt att han genom sitt sätt att utföra arbets­uppgifterna har betett sig illojalt mot bolaget.  

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att P.E. i detta sammanhang har misskött sig genom att den 6 mars 2007 inte tillsammans med A.F. infinna sig till ett avtalat samtal med arbetsledningen om problemen med deras arbete. I denna del har lämnats uppgifter främst av J.B., A.F. och P.E. själv. Den utredning som lagts fram tyder med viss styrka på att det uppstod ett missförstånd som ledde till att både P.E. och A.F. fick intrycket att mötet inte skulle bli av. Det har inte blivit styrkt i målet att P.E. uteblev från mötet som ett utslag av nonchalans eller bristande samarbetsvilja.  

Arbetsdomstolen kan på grund av det anförda inte finna att arbetsgivarpar­terna har fog för sina påståenden i denna del av målet.  

Har P.E. åsidosatt vad som ålegat honom genom att ägna sig åt s.k. svarttömning?  

Arbetsgivarparterna har anfört att den omständighet som utlöste avskedandet var att det enligt deras mening framkom att P.E. hade ägnat sig åt s.k. svarttömning. Med detta har arbetsgivarparterna menat att han har tagit med sig avfall som inte omfattades av kundens avtal med bolaget och i vissa fall för detta erhållit en motprestation från bolagets kund.  

Förbundet har bestritt att P.E. har gjort sig skyldig till svarttömning.  

Arbetsgivarparternas påstående i denna del avser för det första en händelse sommaren 2006 då P.E. skulle ha tagit med sig en pappkartong från en korvkiosk utan att väga in den, vilket ledde till att han fick en tillsägelse av B.A.. P.E. har inför domstolen förklarat sitt hand­lande med att sopbilens våg vid detta tillfälle var trasig. Oavsett hur det för­håller sig med den saken anser Arbetsdomstolen att denna händelse inte ensam kan tillmätas någon betydelse för avskedandefrågan.  

Arbetsgivarparternas påstående avser främst P.E.s relation till en restaurang som var belägen i en fastighet som omfattades av bolagets avtal. Enligt arbetsgivarparterna har P.E. hämtat sopor vid sidan av avtalet och som tack för detta fått gratis måltider i restaurangen. Utredningen i denna del av målet består till en början av de uppgifter som lämnats av P.E. och restaurangens ägare T.B.. De har båda förnekat att P.E. skulle ha fått gratis måltider eller i övrigt handlat så som arbetsgivarparterna har påstått. Så långt kan det konstateras att det saknas stöd för arbetsgivarparternas påståenden.  

Arbetsgivarparterna har emellertid menat att P.E. vid en överlägg­ning den 24 maj 2007 mellan bolaget och förbundet erkände att han gjort sig skyldig till svarttömning och fått gratismåltider. Förbundet har bestritt att P.E. gjorde ett sådant erkännande.  

I det protokoll som fördes vid överläggningen den 24 maj 2007 har anteck­nats att P.E. anförde att han hade fått mat eller luncher i restau­rangen. Protokollets version stöds av det vittnesmål som lämnats av N-G.A., som författade protokollet. Det råder enligt domstolens mening inget tvivel om att N-G.A. uppfattade P.E. på det angivna sättet. Emellertid har K.P., som vid överlägg­ningen företrädde förbundet, inför domstolen anfört att protokollet i denna del inte är korrekt och att hon vid justeringen av protokollet inte uppmärk­sammande formuleringen. Enligt vad K.P. anfört erkände P.E. vid överläggningen inte att han gjort något oegentligt. Hon har också anfört att hon senare under våren 2007 gjorde klart för bolaget att protokollet var felaktigt.  

Arbetsdomstolen kan konstatera att ord står mot ord i fråga om vad P.E. yttrade vid överläggningen den 24 maj 2007. Det saknas anledning att tro annat än att N-G.A. och K.P. vid tillfället uppfattade saken så som de nu har anfört. Det mesta talar för att det uppkom ett missförstånd vid överläggningen. Enligt domstolens mening är det i alla händelser inte styrkt att P.E. vid överläggningen erkände att han hade åsidosatt sina skyldigheter på det sätt som bolaget hade anfört.  

Till stöd för sina påståenden om att P.E. har gjort sig skyldig till oegentligheter har arbetsgivarparterna också anfört att hans arbetskamrat A.F.har erkänt att han för egen del har gjort sig skyldig till oegentligheter. Vad som anförts vinner i och för sig stöd av en skriftlig över­enskommelse den 31 oktober 2007 mellan bolaget och L.W.. I denna anges att A.F.säger upp sig själv och anger sex olika hämtningsställen där det har förekommit oegentligheter på så sätt att det har tömts överfulla kärl mot ersättning i form av enklare förtäring av olika slag. P.E. nämns i och för sig inte i överenskommelsen. Arbetsgivarpar­terna har menat att erkännandet likväl måste anses utvisa att även P.E. har varit delaktig i oegentligheterna.  

Beträffande överenskommelsen och bakgrunden till den har hållits vittnes­förhör med L.W., som därvid har berättat bl.a. följande. Han var vid den tidpunkt då överenskommelsen ingicks inte i balans eftersom hans son låg på sjukhus i en allvarlig sjukdom. Att han skrev på överenskommel­sen berodde på att han fick en större summa pengar från bolaget för att göra det och dessutom säga upp sin anställning. Från bolagets sida gjordes det klart att han inte skulle få pengarna om han inte undertecknade den av bola­get avfattade överenskommelsen. Mycket av vad som anges i överenskom­melsen är inte riktigt. Det är dock riktigt att han själv någon gång fick kaffe och bulle och även en gång bjöds på ett julbord. Vid dessa tillfällen var P.E. inte med.  

De omständigheter i samband med tillkomsten av överenskommelsen som A.F.anfört har inte motsagts av bolaget. Arbetsdomstolen anser att omständigheterna är anmärkningsvärda. Detta gäller inte minst som det vid överenskommelsens tillkomst i oktober 2007 redan stod klart att det förelåg en tvist om P.E.s avskedande. Arbetsdomstolen har närmast fått intrycket att formuleringarna i överenskommelsen om de oegentligheter som A.F. erkände tillkom på bolagets initiativ för att kunna an­vändas i en tvist rörande avskedandet av P.E.. Arbetsdomstolen anser att överenskommelsen inte kan tillmätas något värde som bevis för att P.E. har gjort sig skyldig till oegentligheter mot bolaget.  

Den övriga bevisning som åberopats av arbetsgivarparterna i denna del ger inte något stöd för att P.E. har gjort sig skyldig till oegentligheter. Domstolen finner sammanfattningsvis att arbetsgivarparternas påståenden inte har blivit styrkta.  

Sammanfattande ställningstagande i avskedandefrågan  

Arbetsdomstolen anser att utredningen i målet inte ger stöd för att det har förelegat sådana omständigheter att bolaget har varit berättigat att avskeda P.E.. Det har inte förelegat ens saklig grund för en uppsägning av honom. Avskedandet ska därför förklaras ogiltigt.  

Frågor om lön och allmänt skadestånd  

Arbetsdomstolens ställningstagande i det föregående innebär att bolaget är skyldigt att utge lön till P.E.. Det yrkade lönebeloppet som sådant har inte satts i fråga. Det har vidare inte framkommit något som tyder på att P.E. har haft inkomster som ska avräknas från lönen. Förbundets yrkande om lön ska därför bifallas. Bolaget ska också förpliktas att utge all­mänt skadestånd till P.E.. Domstolen bestämmer detta skadestånd till 100 000 kr.  

Rättegångskostnader  

Vid denna utgång ska arbetsgivarparterna förpliktas att utge ersättning för förbundets rättegångskostnader. Förbundet har yrkat ersättning med sam­manlagt 423 877 kr. Arbetsgivarparterna har överlämnat till domstolen att bedöma beloppets skälighet. Arbetsdomstolen anser att den angivna kostna­den har varit skäligen påkallad för tillvaratagande av arbetstagarsidans rätt i målet.  

Domslut  

1. Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet av P.E. är ogiltigt.  

2. Renova Aktiebolag förpliktas att utge dels lön med fyrahundrafemton­tusenfemhundrafemton (415 515) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 16 551 kr från den 25 juni 2007, på 26 133 kr från den 25 i var och en av månaderna juli 2007 – september 2008 samt på 6 969 kr från den 25 oktober 2008 till dess betalning sker, dels allmänt skadestånd med etthundratusen (100 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 19 juli 2007 till dess betalning sker.  

3. Kommunala Företagens Samorganisation KFS och Renova Aktiebolag förpliktas att med hälften vardera utge ersättning för Svenska Transport­arbetareförbundets rättegångskostnader med fyrahundratjugotretusenåtta­hundrasjuttiosju (423 877) kr, varav 359 656 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Michaël Koch, Lars Dirke, Christer Måhl, Jan Nordin, Anders Hagman, Ronny Wenngren och Inger Efraimsson. Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson