(2005-10-26)
En mänskligt sett hård dom från AD
En kriminalvårdare blev avskedad sedan han dömts för narkotikabrott. Han hade under en kortare tid för egen del nyttjat narkotika. Narkotikan hade använts som en slags självmedicinering sedan han drabbats av en personlig livskris med åtföljande försämrad psykisk hälsa. Narkotikanyttjandet hade inget samband med anställningen och arbetet. Han hade skött sin anställning utan anmärkning och hade goda vitsord. Hans problem var inte narkotikan utan den psykiska ohälsan. Efter brottmålsdomen hade han genomgått adekvat medicinsk behandling.
Vid denna fångvårdsanstalt gällde sedan gammalt ett handlingsprogram för att hjälpa anställda med drogproblem till rätta så att de inte slogs ut från arbetslivet. Trots detta och vetskap om vårdarens problem, vidtogs ingen rehabiliteringsåtgärd från arbetsgivarens sida. Arbetsgivaren ansåg det inträffade så allvarligt att vårdaren måste avskedas.
Seko stämde kriminalvårdsstyrelsen till AD och krävde skadestånd och att avskedandet skulle ogiltigförklaras.
Arbetsdomstolens huvudtes var att vårdaren genom att ha gjort sig skyldig till narkotikabrott allvarligt skadat förhållandet mellan honom och kriminalvårdsstyrelsen och att det därför var riktigt att tillgripa avskedande. Vårdarens personliga förhållanden, hans livskris och psykiska ohälsa, tillmättes ingen betydelse.
Domen (AD 2005 nr 86) var inte enhällig. Fyra ledamöter fällde avgörandet. Tre ledamöter var skiljaktiga och ville ge vårdaren rätt.
Med tanke på vårdarens speciella situation är domen mycket hård. Lagen om anställningsskydd och reglerna om rehabiliteringsansvaret tillhör det sociala skyddslagstiftningsområdet. Detta borde ha fått bli avgörande. Att som AD gör motivera utslaget med att vårdaren allvarligt skadat förhållandet mellan honom och kriminalvårdsstyrelsen, är något som jag tror inte ter sig begripligt för den allmänna rättskänslan.