SjlL och AFL har inte samma definition av vad som är en ”sjukperiod”. Enligt SjlL omfattar sjuklöneperioden den första dagen arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom och de därpå följande tretton kalenderdagarna i sjukperioden. Som sjukperiod avses bl a sådan tid under vilken arbetstagaren i oavbruten följd lider av sjukdom som sätter ned arbetsförmågan. Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjuperiod avslutats, ska sjuklöneperioden omfatta endast så många dagar att den tillsammans med en sjuklöneperiod hos samma arbetsgivare under den tidigare sjukperioden utgör fjorton kalenderdagar. (7 § SjlL)

Enligt AFL anses som en sjukperiod tid under vilken den försäkrade i oavbruten följd lider av sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod avslutats, ska den senare perioden anses utgöra en fortsättning på den tidigare perioden, om det är fråga om sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. (3 kap 4 och 7 §§ AFL).

I förarbetena till lagrummen noterade man att reglerna för sjukpenning krävde en nedsättning av arbetsförmågan med minst en fjärdedel medan det enligt sjuklönereglerna inte krävdes någon nedsättning med någon viss andel. Lagstiftaren ansåg bl a att reglerna om karensdag skulle bli alltför komplicerade om någon tidsgräns för karensdag skulle anges.

Ulrika N insjuknade den 1 september 1999, uppbar sjuklön från arbetsgivaren t o m den 14 september 1999 och därefter sjukpenning från försäkringskassan t o m den 22 september 1999. Hon återgick i arbete den 23 september 1999, men återinsjuknade på nytt den 27 september och avbröt arbetet när c:a tio minuter återstod av arbetsdagen. Hon var sedan sjuk t o m den 12 oktober 1999.

Arbetsgivaren betalde inte ut sjuklön med hänvisning till att någon ny sjuklöneperiod inte börjat löpa enligt bestämmelserna i SjlL och försäkringskassan betalde inte ut sjukpenning förrän den 11 oktober 1999 då man ansåg, att eftersom arbetsförmågan först den 28 september 1999 var nedsatt med minst en fjärdedel skulle en ny sjukperiod börja löpa enligt AFL. Kassan ansåg även att lagtextens utformning inte gav utrymme för skälighetsbedömningar. Försäkringskassans tolkning fick stöd av länsrätten i Göteborg och kammarätten i Göteborg och av Riksförsäkringsverket som kammarrätten inhämtade yttrande ifrån.

Om Ulrika N hade avbrutit sitt arbete den 27 september 1999 c:a två timmar innan arbetsdagens slut (jfr en fjärdedels nedsättning) hade det varit samma sjukperiod och hon skulle då haft rätt till sjukpenning enligt AFL:s regler. Hade hon väntat med att avbryta arbetet till den 28 september 1999 hade det varit en ny sjuklöneperiod och hon skulle då kunnat få sjuklön enligt SjlL:s regler.

Regeringsrätten gjorde bedömningen att någon ny sjuklöneperiod med anledning av återinsjuknandet inte kunde anses börja löpa eftersom den tidigare perioden omfattade 14 dagar. Man ansåg att en ny sjukperiod enligt AFL hade börjat löpa.

Regeringsrätten fann att eftersom ingen ny sjuklöneperiod började förelåg rätt till sjukpenning enligt huvudregeln i 3 kap 1 § AFL som bl a anger att en försäkrad har rätt till sjukpenning om han/hon har en sjukpenninggrundande inkomst och att sjukpenningrätt inte föreligger på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod under vilken arbetsgivare ska betala sjuklön enligt SjlL.

Man ansåg att det förhållande att en ny sjukperiod började löpa enligt AFL, inte medförde att Ulrika N med hänvisning till SjlL:s bestämmelser skulle sakna rätt till sjukpenning under någon del av den nya sjukperioden, utan endast att hon inte hade rätt till sjukpenning för den första dagen i sjukperioden (dvs den 28 september 1999, första dagen arbetsförmågan var nedsatt med en fjärdedel). Ulrika N bedömdes därmed ha rätt till ytterligare sjukpenning för tiden den 29 september t o m 10 oktober 1999. Två av Regeringsrättens ledamöter var skiljaktiga och ville avslå överklagandet.

Ombud för Ulrika N i Regeringsrätten var förbundsjurist Claes Jansson, LO-TCO Rättsskydd AB.