I egenskap av medlem av en internationell arbetsrättskommission var jag en del av en delegation som i november 2005 hade att gå igenom arbetsrätten för offentliganställda i USA:s delstat  Nord Carolina.  Det kunde konstateras att i Nord Carolina är ingen delstats- eller kommunalanställd täckt av kollektivavtal. Kollektivavtal för offentligt anställda är förbjudna i lag.

I Nord Carolinas lag för offentligt anställda har följande regler, § 95-98 har tagits in:
“Contracts between units of government and labor unions, trade unions or labor organizations concerning public employees declared to be illegal.”

Detta förbud har i andra stycket utvecklats på detta märkliga sätt:
”Any agreement, or contract, between the governing authority of any city, town, county, or other municipality, or between any agency, unit, or instrumentality thereof, or between any agency, instrumentality, or institution of the state of North Carolina, and any labor union, trade union, or labor organization, as bargaining agent for any public employees of such city, town, county or other municipality, or agency or instrumentality of government, is hereby declared to be against the public policy of the state, illegal, unlawful, void and of no effect.”

Argumenten för denna ordning är att myndigheterna inte i en fri förhandling kan frånsäga delstaten det som tillkommer den valda församlingen att bestämma över.

Tidigare fanns även ett förbud i lag för offentliganställda att organisera sig i lag men denna lag ogiltigförklarades av en domstol i fallet Hickory Fire Fighters Ass'n, local 2653 v. City of Hickory. Reglerna om förbud mot kollektivavtal har prövats mot konstitutionen i ett antal domstolar och befanns inte stå i strid mot denna.

USA har ej ratificerat ILO-konventionerna nr 87 och 98 men har dock som medlem i ILO att iaktta de grundläggande ILO-konventionerna. De grundläggande mänskliga rättigheterna i arbetslivet innefattar åtta ILO-konventioner. I dessa ingår ILO-konvention nr 87 från år 1948 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten samt i ILO-konvention nr 98 från år 1949 om tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.

USA:s  argument för att förklara varför enskilda stater inte följer dessa grundläggande fackliga rättigheter är att USA som federal stat inte har något formellt mandat att reglera delstaternas förhållande till sina offentligt anställda. USA:s högsta domstol har inte direkt tagit upp den federala statens skyldighet att skydda de fackliga rättigheterna i detta avseende. Domstolen har dock i ett rättsfall indirekt berört frågan. I fallet Garcia v. San Antonio metropolitan transit authority har domstolen gett stöd för att den federala statsmakten har möjlighet att intervenera i förhållande mellan delstaterna och delstatsanställda.

AFL-CIO, som närmast motsvarar LO, och de offentliganställdas international PSI gjorde 1993 en anmälan till ILO. Det visade sig att över 4.7 miljoner offentliganställda i USA inte täcktes av kollektivavtal.

ILO:s kommitté för föreningsrätt (CFA) kom i fallet fram till att USA skulle ändra den lagstiftning som stod i strid med de grundläggande ILO-konventionerna.  Kommittén gjorde uttalandet att alla offentligt anställda som inte var direkt inblandade i ledningen för myndigheterna skulle ha rätt att få sina anställningsförhållanden reglerade i kollektivavtal.

Sedan 1993 har inget hänt vad gäller Nord Carolinas lagstiftning.

Under utvärderingen visade det sig att effekten av det kollektivavtalslösa förhållandet var att de anställda hade dåliga löner. Därtill var de flesta som arbetade i de lågavlönade yrkena bland de offentliganställda, exempelvis inom renhållningen, Afro-Amerikanska. Detta gör att frågan inte endast handlar om kollektivavtalsrätt utan även om eventuell diskriminering.

En rapport kommer att föreligga under våren 2006.