Vad menar domstolarna? Är inte mobbning på jobbet arbetsskada?

Vi på LO-TCO Rättsskydd AB som arbetar med arbetsskador har länge kunnat konstatera, att förvaltningsdomstolarna (länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten) inte godkänner kränkande särbehandling i arbetslivet som arbetsskada. Det är nästan omöjligt att t ex få mobbning godkänt.

Detta beror framförallt på de s k undantagen i lagen om arbetsskadeförsäkring (företagsnedläggelse, arbetstvist, bristande uppskattning av arbetsinsatserna, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater, eller jämförliga förhållanden). Om skadan är en följd av sådana faktorer och är av psykisk eller psykosomatisk natur, ska arbetsskada inte godkännas. Som framgår är undantagen vidsträckta och beviskraven höga (hög grad av sannolikhet måste föreligga).

Dessutom är domstolarnas tillämpning mycket restriktiv. Om man t ex påstår att chefen eller arbetsgivaren uppträtt klandervärt, är beviskraven orimligt höga. Det krävs i praktiken att flera arbetskamrater vågar vittna om missförhållandena. Det säger sig självt att få vågar ställa upp och vittna mot sin chef eller arbetsgivare av rädsla för sin fortsatta anställning eller att själv råka illa ut.

Varför ska man i ett modernt samhälle överhuvudtaget särbehandla psykiska eller psykosomatiska sjukdomar ? Detta är märkligt eftersom lagstiftaren i andra sammanhang så tydligt markerat, att denne dels betraktar mobbning som en realitet och en fara i arbetslivet, dels också markerat att samhället inte accepterar mobbning.

Arbetarskyddsstyrelsen utfärdade1993 en föreskrift som heter "Kränkande särbehandling i arbetslivet". Där anges exempel på kränkande särbehandling bl a förtal eller nedsvärtning av arbetstagare, medvetet undanhållande av arbetsrelaterad information eller lämnande av felaktig sådan, saboterande eller försvårande av arbetet, förolämpningar, förföljelse, sexuella trakasserier, negativt bemötande, administrativa straffsanktioner, oförklarade omplaceringar m m. När en arbetsgivare inte vidtar de åtgärder som föreskriften anger för att motverka mobbning har Yrkesinspektionen, numera Arbetsmiljöverket, i många fall vitesförelagt denne för att tvinga fram policys mot mobbning.

Ett annat exempel är förbudet i arbetsrätten mot provocerad uppsägning. En arbetsgivare får inte agera så oetiskt mot en arbetstagare att denne tvingas att säga upp sig själv för att inte komma till skada. Många av de sätt på vilka en chef kan trakassera en anställd, innebär just olika ojusta metoder som skall tvinga bort den anställde från arbetsplatsen, t ex att utarma arbetets innehåll eller att i detta syfte omplacera en anställd till ett sämre arbete eller ett torftigt arbetsrum. Arbetsdomstolen har i flera rättsfall underkänt en sådan egen uppsägning med motiveringen att den varit framprovocerad.

Reglerna om skadestånd är också tillämpliga på mobbning. Om någon anställd p g a mobbningen blir så dålig att han eller hon inte längre är arbetsför kan han eller hon kräva arbetsgivaren på skadestånd genom att väcka talan i tingsrätt. Då finns varken undantag för psykisk skada eller extra höga beviskrav. För den enskilde är detta dock ekonomiskt riskabelt eftersom rättegångskostnaderna kan bli betydande.

Det kan inte vara lagstiftarens mening, att det som i dessa sammanhang anses vara otillåtet inte också skulle vara arbetsskada enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Forskningen visar att mobbning är en grupprocess som företrädesvis förekommer på arbetsplatser med uruselt ledarskap och/eller en arbetsorganisation som stressar de anställda. Därför måste psykiska och psykosomatiska sjukdomar likställas med "vanlig" sjukdom när lagen om arbetsskadeförsäkring nu ska förändras.

Claes Jansson

Har du synpunkter på krönikan?
Mejla till mig på claes.jansson@fackjuridik.com