I många avtal på arbetsmarknaden är det numera mycket vanligt att man har mycket blygsamma generella lönelyft som omfattar samtliga arbetstagare. Det vanliga är att man till stor del har individuella löneavtal. Ofta är det så att långtidssjukskrivna eller föräldralediga inte får annat än eventuella generella lönelyft och att man förhoppningsvis justerar lönen när vederbörande kommer tillbaka i tjänst.

Försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket menar att SGI för dem som är frånvarande från arbetet eller är arbetslösa, endast ska anpassas till generella löneökningar och inte till den genomsnittliga löneutvecklingen på arbetsplatsen eller inom yrkesområdet. Om en försäkrad som har en anställning, men som är frånvarande från denna, har fått ett individuellt lönetillägg ska även detta räknas in.

Genom tre avgörande från kammarrätten kan vi nu påvisa att försäkringskassan och RFV:s uppfattning är felaktig och att även långtidssjukskrivna, föräldralediga eller arbetslösa ska få räkna in den genomsnittliga löneutvecklingen inkl. de individuella lönelyften, när man ska fastställa ny SGI eller ett livränteunderlag.

Bakgrund
I lagen om allmän försäkring 3 kap. 2 § och 5 § samt av 3 § i Riksförsäkringsverkets föreskrifter 1998:12 framgår att fastställd SGI inte ska sänkas och får anpassas - under vissa förutsättningar - efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde för dem som är frånvarande från arbetet eller arbetslösa. Riksförsäkringsverket anger i sina Allmänna Råd 1996:13, sid. 22 att SGI:n endast kan anpassas efter löneavtal som är generella eller där det är klarlagt att den försäkrade faktiskt har fått en individuell lönehöjning.

I domar från kammarrätten i Göteborg respektive kammarrätten i Sundsvall har man gjort en tolkning som gått emot vad Riksförsäkringsverket anger i sina Allmänna Råd. Riksförsäkringsverket överklagade båda målen men Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd, vilket innebär att avgörandena står fast.

Det första målet gällde en civilingenjör som hade varit kommunalanställd men sedan blivit arbetslös. Hon omfattades av ett akademikeravtal som inte innehöll några generella löneökningar. Länsrätt och kammarrätt fann att även om avtalet inte gav någon garanti för varje arbetstagare att få del av löneökningarna måste avtalen ändå anses vara ett uttryck för en genomsnittlig löneutveckling inom yrkesområdet. Man anpassade därför SGI:n till vad de kommunala löneavtalen gett i genomsnitt till ingenjörerna på förvaltningarna inom kommunen.

Det andra målet gällde en försäljare vid en bilfirma som hade blivit uppsagd p.g.a. arbetsbrist. Arbetsgivaren angav att lönerna var frusna i företaget och att man även haft lönesänkningar. Försäljaren åberopade sin a-kassegrundande inkomst som hade räknats upp med en genomsnittlig löneökning för SIF-kollektivet. Domstolarna godtog detta.

När det gäller livränteunderlag utgörs det i princip av den skadades SGI vid den tidpunkt från vilken livräntan ska utges eller den SGI som skulle ha gällt om försäkringskassan hade känt till samtliga omständigheter. I en nyligen avkunnad dom från Kammarrätten i Göteborg har man bedömt att den försäkrade skulle ha haft en individuell löneutveckling om man han kunnat arbeta och att det är skäligt att lägga den genomsnittliga löneutvecklingen inom yrkesområdet till grund för beräkning av livränteunderlaget. Försäkringskassan godtog inte att livränteunderlaget skulle anpassas efter individuella löneavtal. Den försäkrade hade arbetat som arbetsledare och produktionschef och kammarrätten fann att livräntan skulle fastställas med utgångspunkt för löneutvecklingen för Ledarnas avtal som i genomsnitt legat på 4,5 % per år.

I praxis har man alltså gått emot vad Riksförsäkringsverket angivit i sina Allmänna Råd. Trots detta har Riksförsäkringsverket uppgivit att man inte avser att ändra de Allmänna Råden för närvarande. RFV hänvisar till att det pågår en utredning som bl.a. ska se över reglerna om rätten att följa löneutvecklingen under pågående ersättningsfall (Skyddstider för sjukpenninggrundande inkomst, dir. 2001:104).

Viktigt med facklig bevakning
Eftersom RFV inte vill ändra i sina Allmänna Råd är risken mycket stor att den praxis som kommit till uttryck i de nämnda kammarrättsdomarna inte tillämpas av försäkringskassorna och att därmed många försäkrade som är långtidssjukskrivna eller arbetslösa får felaktig och för låg ersättning. Detta måste därför bevakas på lämpligt sätt.

Ytterligare upplysningar kan lämnas av förbundsjurist Claes Jansson,

tel. 08-676 63 16.