Bakgrunden till förändringarna är att antalet sjukskrivningar har medfört att utgifterna för sjukpenning har ökat dramatiskt och lett till stora påfrestningar för samhällsekonomin. Nedanstående lagstiftningsåtgärder syftar till att vända denna utveckling.

Lägre sjukpenning
Kompensationsnivån för sjukpenning har sänkts från 80 % till 77,6 % genom att den sjukpenninggrundande inkomsten skall multipliceras med faktorn 0,97. Sjukpenning utgår därefter med 80 % av det reducerade SGI-underlaget.

Förändringen innebär alltså att sjukpenningen numera beräknas efter 80 % av en reducerad SGI.

Däremot kommer rehabiliteringsersättningen inte att förändras utan skall beräknas på en oreducerad SGI. En tanke med detta är att öka incitamenten till rehabilitering.

De nya reglerna träder i kraft den 1 juli 2003.

Sjukpenning under arbetslöshetsperiod
Riksdagens beslut i denna del innebar en förändring i förhållande till regeringens proposition. Riksdagens utgångspunkt är att det inom sjukförsäkringen skall gälla enhetliga regler för alla arbetslösa så långt möjligt. Detta uppnås genom att sjukpenning för denna grupp inte utges med högre belopp än det högsta möjliga ersättningsbeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen. Denna begränsning skall gälla alla arbetslösa oavsett om de är medlemmar i en arbetslöshetskassa eller inte och oavsett om de uppfyller övriga villkor för rätt till arbetslöshetsersättning eller inte. På så sätt skapas en rättssäkrare bestämmelse som är administrativt enklare att tillämpa och som också omfattar alla arbetslösa. Detta var motivet. Man vill på detta sätt också markera att sjukförsäkringssystemet är ett separat system.

De nya reglerna träder i kraft den 1 juli 2003.

Längre sjuklöneperiod
Med hänsyn till det ekonomiskt ansträngda läget Sverige befinner sig i med stora kostnader för ohälsan har riksdagen ansett att både arbetsgivare och enskilda bör bidra till att minska utgifterna. De två tidigare behandlade ändringarna har inneburit försämringar för enskilda. Genom att förlänga sjuklöneperioden läggs också ett ökat ekonomiskt ansvar på arbetsgivarna.

Sjuklöneperioden har förlängts från 14 till 21 dagar och skall tillämpas på sjukdomsfall som inträffar efter ikraftträdandet som är den 1 juli 2003. En tanke med denna förändring, förutom att minska samhällets utgifter, är att förändringen skall motivera arbetsgivare att bättre fullgöra sin rehabiliteringsskyldighet och även att arbetsgivarens förebyggande arbetsmiljöarbete skall förbättras.

De genomförda förändringarna innebär ingen ändring av sjuklönebeloppets storlek.

I vad mån denna förlängning av sjuklöneperioden kan påverka sjukersättning enligt gällande kollektivavtal är en öppen fråga.

Högkostnadsskydd för mindre arbetsgivare
I samband med att sjuklöneperioden förlängs införs för de mindre arbetsgivarna ett högkostnadsskydd. Syftet med högkostnadsskyddet är att minska den redan i dag höga riskexponeringen för dessa arbetsgivare och att möjliggöra en nödvändig förlängning av sjuklöneperioden.

Till den nu berörda gruppen arbetsgivare hör arbetsgivare med sammanlagda årliga lönekostnader om högst 160 prisbasbelopp, vilket motsvarar arbetsgivare med högst ca 25 heltidsanställda. Sådan arbetsgivare skall få kompensation för sjuklönekostnader över ett visst tak som utgör 90 % av en genomsnittlig sjuklönekostnad med arbetsgivarens totala sjuklönekostnad som underlag.

Arbetsgivare som har upp till 100 prisbasbelopp i lönekostnader har rätt till ersättning för hela det överskjutande beloppet och arbetsgivare som har lönekostnader uppgående till mellan 100-130 prisbasbelopp har rätt till 75 % av den överskjutande sjuklönekostnaden och arbetsgivare som har lönekostnader som överstiger 130 men inte 160 prisbasbelopp har rätt till 50 % ersättning.

Reglerna om högkostnadsskydd kommer inte att träda ikraft den 1 juli 2003 utan först vid en senare tidpunkt som regeringen bestämmer. Detta har att göra med att reglerna om särskilt högkostnadsskydd för de mindre företagen kan komma i konflikt med EU:s regler om statligt stöd till företag. Regeringen har anmält frågan till EU-kommissionen för att bringa klarhet.

____________________

Bo Ericson den 24 juni 2003