Riksförsäkringsverket (RFV) har drivit frågan om det inom den medicinska vetenskapen är tillräckligt accepterat att hög arbetsbelastning i sig kan orsaka s k utbrändhet. RFV menade att så inte var fallet och hänvisade till omfattande utlåtanden som man inhämtat från en docent och överläkare vid en psykiatrisk universitetsklinik. RFV fick inte stöd för sin uppfattning hos Regeringsrätten som inte meddelade prövningstillstånd. När Regeringsrätten fattade sitt beslut hade man tillgång till Socialstyrelsen rapport 2003 ”Utmattningssyndrom Stressrelaterad psykisk ohälsa”, www.sos.se.

Bakgrund
RMB hade varit anställd som handläggare-kontorist vid försäkringskassan sedan 1970. Hon hade varit sjukskriven i varierande omfattning sedan november 1998 och fått halv förtidspension fr o m juli 2001. Behandlande distriktsläkare angav diagnoserna ”Depression (nedstämdhet), (Utbrändhetssyndrom?) F32” och sedermera diagnosen ”Utbrändhet Z73”. Han angav att RMB beskrivit en klassisk sjukdomshistoria för s k utbrändhetssyndrom med från början trötthet, sedan sömnsvårigheter som tilltagit, minnesluckor och slutligen kollaps.

RMB anmälde arbetsskada och ansökte om livränta. Hon angav att hon varit utsatt för stress och för stor arbetsbelastning. I mitten av 1990-talet hade denna ökat i samband med beslutet om det nya pensionssystemet och att allt fler nya arbetsuppgifter tillkom samtidigt som personalneddragningar gjordes. Hon sysslade också delvis med externa informationsinsatser. Beordrad övertid ersattes endast i liten utsträckning och när hon tog ut flextid kunde hon inte vila ut eftersom hon oroade sig för att hon fick ta igen det arbete som blivit liggande medan hon var borta. Hon arbetade 4-8 timmar per helg med inläsning av lagtext m m. Man beordrades t ex att ta IT-körkort, men arbetsmängden minskade inte under tiden för utbildning, utan högarna bara växte. När hon tog upp arbetssituationen med sin chef fick hon ingen förståelse eftersom ”alla var lika trötta”. Fyra arbetskamrater till RMB blev också långtidssjukskrivna för likartade besvär.

Försäkringskassan avslog arbetsskada med motiveringen att arbetsbelastningen inte hade varit av sådan extrem karaktär som krävs för att skadlig inverkan ska anses föreligga. Kassans försäkringsläkare som var specialist i allmän psykiatri och allmän medicin angav bl a att i Maslachs bok ”Burn out” anges tre kriterier för utbrändhet; emotionell utmattning, bristande tillfredsställelse med det egna arbetsresultatet och empatiförlust. Han bedömde att RMB uppfyllde de två första kriterierna men att t ex cynism eller empatiförlust gentemot t ex arbetskamrater inte hade framkommit.

Länsrätten anlitade en professor emeritus i psykiatri som sakkunnigläkare. Denne anslöt sig till diagnosen från distriktsläkaren, depression och utbrändhetssyndrom. Han bedömde att RMB, som kompletterat talan angående empatiförlusten redan i försäkringskassan, uppfyllde samtliga tre kriterier enligt Maslachs definition av utbrändhet. Han angav vidare att inom området fanns forskning som stödjer samband mellan beskriven arbetspåverkan och redovisade sjukdomsbesvär. Försäkringskassans försäkringsläkare ändrade även uppfattning och angav att som arbetssituationen nu beskrivits kunde den ha haft avgörande betydelse för sjukdomsutvecklingen. Länsrätten biföll RMB:s talan.

RFV överklagade till Kammarrätten i Göteborg som i en dom den 17 oktober 2002 (mål nr 2881-2002) ansåg att RMB skulle vara berättigad till livränta och avslog RFV:s överklagande. Kammarrätten angav bl a att utbrändhet i många avseenden är ett outvecklat begrepp och att det saknas en allmänt accepterad definition. Man beaktade dock att de tre läkare som uttalat sig var eniga om att det fanns ett samband mellan RMB:s arbetssituation och hennes sjukdomsbesvär.

RFV gick vidare till Regeringsrätten som i beslut den 2 juli 2004 (mål nr 6979-02) inte meddelade prövningstillstånd. RFV yrkade att försäkringskassans beslut att inte bevilja livränta skulle fastställas. Man angav ”Frågan i detta mål är om det inom den medicinska vetenskapen kan anses vara relativt allmänt accepterat eller i vart fall tillräckligt accepterat att hög arbetsbelastning i sig kan orsaka s k utbrändhet.”

RFV hänvisade till tre utlåtanden från en docent och överläkare vid en psykiatrisk universitetsklinik. I de omfattande utlåtandena angav han bl a att psykisk osund arbetsmiljö (höga krav, låg självkontroll och dåligt socialt stöd) får psykologiska effekter och kan medföra depression. Han ansåg dock att det inte fanns vetenskapligt underlag för vilken nivå och tidslängd av viss psykisk påfrestning som orsakar ett varaktigt syndrom av typ ”utbrändhet”. Han hänvisade bl a till publicerade studier från extrema arbetsmiljöer (polarstationer). Han menade vidare att endast sällsynt förekommande extrema förhållanden av arbetsbelastning eller extraordinära förhållanden kan ge varaktig psykisk sjukdom.

Docenten kritiserade även sakkunnigutlåtandet som professorn avgav i länsrätten. Docenten anförde bl a ”Begreppet ”utbrändhet” har blivit känt i breda lager genom omfattande uppmärksamhet i massmedia. Ett flertal kliniker och en del forskare har deltagit i opinionsbildningen. Det är likväl ett bistert faktum att diagnosen och dess direkta samband med arbetsstress är omtvistade i vetenskapliga sammanhang. Att i ett pilotfall sätta kraven på klinisk utredning och sakliga resonemang om samband alltför lågt kan medföra konsekvenser för såväl folkhälsan som samhällsekonomin”

Kommentar
När RFV utvecklade sin talan i november 2003 fanns Socialstyrelsens rapport 2003 ”Utmattningssyndrom Stressrelaterad psykisk ohälsa” tillgänglig. I rapporten anges bl a att sambandet mellan arbetsrelaterad stress och psykisk ohälsa är vetenskapligt styrkt. Att förhållandena på arbetsplatsen är väsentliga för utveckling av stressymtom. Att sjukdomsbilden kan vara av typ utmattningssyndrom eller egentlig depression med utmattningssyndrom. RFV nämnde inte rapporten, men Regeringsrätten hade vid sin prövning tillgång till denna. Den docent som RFV hänvisade till angav 5 referenser varav 2 st var skrifter författade av honom själv. Ingen av de referenser som docenten angav fanns nämnda bland Socialstyrelsens 133 referenser.

Ärendet illustrerar svårigheten med kravet på ”vetenskaplighet” som gäller enligt 1993-års bevisregler (jfr 2 kap 1 § LAF ”hög grad av sannolikhet”). Lagstiftaren har utgått från att det finns en enhetlighet, medan det är välkänt inom vetenskapen att en sådan ofta är svår att nå. Det finns inga generella vetenskapliga regler eller naturlagar som anger om en faktor är kausal för en sjukdom eller inte. Till alla sjukdomar finns en mängd faktorer som kan vara möjliga orsaker. Hur en sådan faktor värderas speglar ofta intresset hos den sakkunnige som gör bedömningen. (jfr Arbete och Hälsa 1995:16, 2002:15 Bengt Järvholm). Jfr. även citatet ovan från den docent som RFV anlitade.

Utgången i RMB:s ärende bör tolkas så, att vad som anges i Socialstyrelsens rapport uppfyller lagens krav på vetenskaplighet. När den skadliga faktorn utgörs av hög arbetsbelastning räcker det med att det varit fråga om ”ovanligt hög arbetsbelastning” för att samband ska anses föreligga mellan sådan belastning och varaktig psykisk sjukdom t ex utbrändhet, anpassningsstörningar, maladaptiv stressreaktion, reaktiv depression, utmattningsdepression m m. Det krävs inte, som försäkringskassan och RFV hävdar, att det ska röra sig om ”sällsynt förekommande extrema förhållanden”.

Jfr rättsfall FÖD 1991:17, RÅ 1998 ref 8, RÅ 1995 not 408 och RÅ 1996 not 50.

RMB fick rättshjälp av sitt fackförbund ST när ärendet överklagades av RFV till Regeringsrätten, ombud var förbundsjurist Eric Sundberg, LO-TCO Rättsskydd AB. www.fackjuridik.com

Frågor om detta nyhetsbrev kan ställas till förbundsjurist Claes Jansson, tel 08 – 676 63 16, claes.jansson@fackjuridik.com