Den 1 maj 1999 träder tre nya diskrimineringslagar i kraft:
- lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk
diskriminering i arbetslivet som ersätter lagen mot etnisk diskriminering
från 1994
- lagen(1999:132)om förbud mot diskriminering i
arbetslivet av personer med funktionshinder
- lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering
i arbetslivet på grund av sexuell läggning
Lagtexterna bifogas.
Definitioner
Etnisk tillhörighet - någon tillhör en grupp
personer som har samma ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Funktionshinder - varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga
begränsningar av en persons funktionsförmåga som till
följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått
därefter eller kan förväntas uppstå
Sexuell läggning - homosexuell, bisexuell eller heterosexuell
läggning
De tre lagarna är uppbyggda efter samma mönster.
Nedan följer en kortfattad genomgång av huvuddragen i de tre
lagarna.
När är lagarna tillämpliga?
Lagarna är arbetsrättslig lagstiftning och gäller
på hela arbetsmarknaden.
Lagarna är tillämpliga när arbetsgivaren
- fattar beslut under ett anställningsförfarande
och / eller beslutar vem som ska anställas
- beslutar om befordran eller tar ut arbetstagare till
utbildning för befordran
- tillämpar löne- och andra anställningsvillkor
- leder och fördelar arbetet
- säger upp, avskedar, permitterar eller vidtar
annan ingripande åtgärd mot en arbetstagare
Lagarna omfattar hela rekryteringsförfarandet
Lagarna gäller arbetstagare och arbetssökande
och omfattar hela rekryteringsförfarandet, alltså oavsett om
arbetsgivaren har anställt någon eller inte. Även beslut
om uttagning till anställningsintervju omfattas av diskrimineringsförbuden.
Diskriminerande platsannonser, där det inte går att urskilja
någon eller några enskilda diskriminerade arbetssökande,
omfattas inte av diskrimineringsförbuden. Såvitt avser etnisk
diskriminering kan sådana platsannonser möjligen vara straffbara
som tryckfrihetsbrott (hets mot folkgrupp). Dessutom finns möjlighet
att komma åt sådana annonser med hjälp av reglerna om
aktiva åtgärder mot etnisk diskriminering.
Även indirekt diskriminering omfattas
Lagarna förbjuder såväl direkt som indirekt
diskriminering. Med indirekt diskriminering menas när en bestämmelse,
ett kriterium eller ett förfaringssätt framstår som neutralt,
men i praktiken missgynnar personer med viss etnisk tillhörighet
/ funktionshinder / viss sexuell läggning. Exempel på indirekt
diskriminering är '"För arbetet som städare krävs
gymnasiekompetens i svenska.", '"För arbetet krävs
en minimilängd om 175 cm." Om syftet med bestämmelsen,
kriteriet eller förfaringssättet kan motiveras av sakliga skäl
och åtgärden är lämplig och nödvändig för
att syftet ska uppnås är det inte fråga om indirekt diskriminering.
I vissa arbeten kan det ju vara befogat att ställa krav p på
viss minimilängd eller goda kunskaper i svenska.
Det krävs ej diskriminerande avsikt hos arbetsgivaren
En arbetstagare / arbetssökande behöver inte
visa att arbetsgivaren har haft en diskriminerande avsikt med en viss
åtgärd. Om en arbetstagare / arbetssökande kan visa att
han eller hon tillhör de skyddade grupperna och att arbetsgivaren
behandlat honom eller henne mindre förmånligt än arbetsgivaren
skulle ha behandlat andra personer med annan etnisk tillhörighet
/ utan funktionshinder / med annan sexuell läggning finns det anledning
att anta att diskriminering förekommit. Bevisbördan går
då över på arbetsgivaren som måste förklara
vad som ligger bakom behandlingen.
Arbetsgivaren får inte utsätta arbetstagare
för repressalier
En arbetsgivare får inte utsätta en arbetstagare
för repressalier på grund av att arbetstagaren anmält
arbetsgivaren för diskriminering enligt någon av lagarna. Exempel
på diskriminerande åtgärder är försämrade
arbetsuppgifter, större arbetsbelastning och uteblivna förmåner.
Arbetsgivarens skyldigheter vid trakasserier
Med trakasserier avses uppträdande i arbetslivet
som kränker en arbetstagares integritet och som har samband med arbetstagarens
etniska tillhörighet, funktionshinder eller sexuella läggning.
En arbetsgivare som får veta att en arbetstagare
anser sig ha blivit utsatt för trakasserier är skyldig att utreda
och vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för
att förhindra fortsatta trakasserier. För att arbetsgivarens
skyldighet ska inträda krävs kännedom om trakasserierna.
Sådan kännedom får arbetsgivaren främst genom den
utsatte själv, men även den lokala fackliga organisationen kan
agera för att informera arbetsgivaren. Ett samtycke från den
utsatte bör i dessa fall inhämtas.
Felaktig förmodan om viss etnisk tillhörighet,
funktionshinder och viss sexuell läggning
En arbetsgivare bryter mot diskrimineringsförbuden
om han missgynnar en arbetssökande / arbetstagare på grund
av att arbetsgivaren felaktigt antar att den arbetssökande / arbetstagaren
har viss etnisk tillhörighet, ett funktionshinder eller en viss sexuell
läggning.
Påföljder
En diskriminerande åtgärd kan ogiltigförklaras.
En arbetsgivare som överträder diskrimineringsförbuden
är skyldig att utge allmänt skadestånd. Om en arbetsgivare
diskriminerar en redan anställd person (t ex vid lönediskriminering)
är arbetsgivaren i de flesta situationerna också skyldig att
utge ekonomiskt skadestånd.
Om flera arbetssökande blir utsatta för diskriminering
finns en regel i jämställdhetslagen och den gamla lagen mot
etnisk diskriminering som säger att det allmänna skadeståndet
ska bestämmas som om endast en arbetssökande blivit diskriminerad.
Därefter ska det allmänna skadeståndet delas lika mellan
de arbetssökande som blivit diskriminerade. Någon sådan
regel finns inte i de nya diskrimineringslagarna. Istället har var
och en av de diskriminerade rätt till ett "eget" allmänt
skadestånd.
Tillsyn
Diskrimineringsombudsmannen (DO) ska se till att lagen
om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet följs.
För lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer
med funktionshinder gäller motsvarande Handikappombudsmannen (HO)
och för lagen om förbud mot diskriminering på grund av
sexuell läggning gäller motsvarande Ombudsmannen mot diskriminering
på grund av sexuell läggning ("HomO")").
Tvister och preskriptionsfrister
Tvister handläggs enligt lagen om rättegången
i arbetsvister. Arbetstagarorganisation har rätt att föra talan
för medlem. Om den diskriminerande arbetsgivaren är bunden av
kollektivavtal förs denna talan i AD efter tvisteförhandlingar.
I annat fall förs talan i tingsrätt med medlemmen som part.
Tingsrättens dom kan överklagas till AD.
För tvister som avser uppsägning eller avskedande
gäller fristerna i LAS för att påkalla förhandling
och ge in stämningsansökan - observera tvåveckorsfristen
vid ogiltigförklaring.
För övriga tvister gäller MBL:s frister.
En medlem som ska gå vidare på egen hand har dock två
månader extra på sig istället för MBL: s en månad.
Om arbetstagarorganisation inte för talan får
DO, HO eller HomO föra talan i AD.
Skyldighet för arbetsgivaren att vidta aktiva
åtgärder för att för att främja etnisk mångfald
i arbetslivet
Skyldigheten omfattar både den fysiska och den psykosociala
miljön på arbetsplatsen. Arbetsgivaren ska verka för att
personer med olika etnisk tillhörighet söker lediga anställningar.
En arbetsgivare bör planera arbetstagarnas kompetensutveckling, utbildning
och liknande utifrån att mångfalden i organisationen ska främjas.
Arbetsgivaren bör samverka med de fackliga organisationerna när
han planerar och genomför de aktiva åtgärderna.
DO har rätt att vid vite förelägga en arbetsgivare
att lämna uppgifter för att DO ska kunna bedöma om arbetsgivaren
följer lagen. Vidare kan DO hos Nämnden mot diskriminering begära
ett vitesföreläggande för en arbetsgivare att fullgöra
sina skyldigheter att vidta aktiva åtgärder.
Motsvarande skyldighet att vidta aktiva åtgärder
föreligger inte såvitt avser funktionshinder eller viss sexuell
läggning.
|