Arbetsskadad blev berättigad till arbetsskadelivränta under tre års högskolestudier

I arbetsskadelagen finns ingen begränsning vad gäller längden av rehabiliteringen för att återfå förvärvsförmåga. Försäkringskassorna försöker begränsa denna rätt till max ett år enligt den allmänna sjukförsäkringen och bortser allt för ofta från möjligheten att vid godkänd arbetsskada svara för längre rehabilitering.

Ovanstående klarlades av regeringsrätten i rättsfallet RÅ 1996 ref.81 men det har varit få ärenden som godkänts trots denna klarläggande dom.

Det är därför viktigt att arbetsskadeärenden som detta redovisas där först gymnasiestudier och sedan högskolestudier godtagits. En förklaring till att så få fall godkännes är ju att det är den försäkrades egen situation som skall ligga till grund för rehabbeslutet och i många fall kan en kortare rehabtid vara tillräckligt. Det finns dock säkert åtskilliga fall där längre rehabilitering skulle ha godtagits.  

Det är inte ovanligt att försäkringskassans ovilja mot lång rehabiliteringstid leder till en kortkurs till ett yrke där arbetsbrist inte råder. Den försäkrade förblir då ofta arbetslös. Försäkringskassan anser sig ha gjort sin rehabiliteringsinsats och om inkomstskillnad finns mellan lön som oskadad i yrket vid skadetillfället och i det nya yrket vitsordas livränta täckande mellanskillnaden.

I värsta fall kan det vara så att denna antagna (fiktiva) inkomstförlust är mindre än 1/15 och den försäkrade är då som följd av försäkringskassans rehabinsats arbetslös och helt utan arbetsskadelivränta. AFA ger inte heller livränta för förlust under 1/15 om inte vållande har visats….  

Kammarrätten i Göteborg har i en utförlig och väl motiverad dom 030930, mål 425-02, godtagit högskolestudier. I det aktuella målet hade den försäkrade brutit handleden och som följd av detta inte kunnat fortsätta som brevbärare. Försäkringskassan ansåg  – utan att ha förvissat sig om att så var fallet - att den försäkrade borde klara ett arbete som sekreterare. Den försäkrade som väl kände sitt handikapp vägrade att ta denna utbildning. Arbetsgivaren svarade för första året på gymnasiet, försäkringskassan tog det andra året och ansåg sig därmed ha tagit sitt rehabansvar.

Den försäkrade fortsatte med studier till fritidspedagog och har nu under det sista studieåret genom domen fått beskedet att hon under denna studietid får arbetsskadelivränta motsvarande hela hennes inkomstförlust under denna tid. Fritidspedagoger är efterfrågade så efter studietidens slut bör arbete erhållas med lön motsvarande den som brevbärare. Utbildningen innebär således sannolikt också att den livränta som nu lämnas motsvarande skillnaden mellan brevbärare- och sekreterarlön inte behöver utbetalas framöver!  

En annan aspekt som försäkringskassan oftast bortser från är om det finns arbete i det yrke till vilket man rekommenderar utbildning. Om den skadade blir arbetslös efter studier anser sig försäkringskassan ändå ha tagit sitt rehabiliteringsansvar och avvisar krav på ytterligare utbildning och skyller på arbetsmarknaden. Men om skadan inte hade hänt skulle ju den försäkrade ha varit kvar i sitt arbete.

Försäkringskassornas handläggning av rehabfall är sådan att de ofta kan ifrågasättas.