Kammarrätten i Stockholm godkände den 7 maj 2003 besvär i form av utbrändhet som arbetsskada. Fallet gäller en kvinna som arbetat som konsumentsekretare i Strängnäs kommun. Under början av 1990-talet präglades arbetssituationen av samhällssituationen, dvs av arbetslöshet, svårt ränteläge och ekonomiska problem. Kvinnan upplevde arbetet som psykiskt pressande och arbetsbelastningen var mycket hög. Hon hade ingen möjlighet att själv påverka sin arbetssituation och kände sig otillräcklig. Så småningom fick hon typiska symptom på utbrändhet som trötthet, koncentrationssvårigheter och sömnbesvär. 

När ärendet kom till LO-TCO Rättsskydd AB hade länsrätten avslagit hennes begäran om ersättning. Visserligen ansåg länsrätten att det förelåg skadlig inverkan i arbetet då vissa faktorer var av sådan art att de kan ge upphov till utbrändhet, men samtidigt fann länsrätten att det inte fanns övervägande skäl för ett samband mellan de skadliga faktorerna och besvären. 

Inför prövningen i kammarrätten kompletterades ärendet med medicinsk utredning i form av läkarutlåtande av specialist i allmän psykiatri, vilken fann att övervägande skäl talade för samband mellan arbetet och besvären. Kammarrätten fann att det, vid en samlad bedömning och med särskilt beaktande av vad specialisten i allmän psykiatri anfört, förelåg grund för att godkänna besvären som arbetsskada. 

Domen har vunnit laga kraft och ärendet är återförvisat till försäkringskassan för fortsatt livränteprövning. 

Kammarrätten i Göteborg meddelade den 12 maj 2003 dom i ett mål avseende en utbränd sjuksköterska. Tvisten gällde om de undantag avseende psykiska och psykosomatiska skador som finns i lagen skulle anses vara tillämpliga. 

Av lagen framgår att arbetsskada inte skall anses föreligga gällande skada av psykisk eller psykosomatisk natur som är en följd av företagsnedläggelse, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden. 

Kvinnans arbete hade präglats av oro och konflikter, en datorisering hade genomförts utan att kvinnan fick möjlighet att lära sig det nya systemet, arbetsbelastningen var hög, förändringar gjordes utan att kvinnan vidtalats om dessa på förhand, hon genomgick en fortbildningskurs utan att få motsvarande avlastning i det ordinarie arbetet. 

Försäkringskassan menade att arbetsförhållandena inte var exceptionella med avseende på situationen inom vården och att omständigheterna på sätt och vis tillhör villkoren i ett sådant arbete som kvinnan hade. Även länsrätten menade att det var frågan om bristande uppskattning och vantrivsel varför undantagen ansågs tillämpliga. 

Kammarrätten hänvisade till Regeringsrättens avgörande (RÅ 1998 ref 8) där man uttalat att de skador som avses i det aktuella lagrummet ofta karakteriseras av att de grundar sig på förhållanden som gränsar till misshälligheter av privat natur eller som annars mer anknyter till den försäkrades person än till arbetsuppgifterna eller arbetsförhållandena som sådana. Kammarrätten kunde konstatera att kvinnan fungerat mycket väl som sjuksköterska innan hennes arbetsförhållanden medförde en alltför pressad situation och att de besvär hon uppvisat var tecken på kraftig stress. Undantagsbestämmelsen var inte tillämplig. 

Kammarrättens dom har vunnit laga kraft och ärendet är återförvisat till försäkringskassan för fortsatt prövning.

Ombud i båda målen har varit förbundsjurist Lise-Lotte Sjöstedt.