Lönegarantifrågor avgörs av Högsta domstolen

Högsta domstolen har beviljat prövningstillstånd i två mål om lönegaranti. I det ena målet har arbetstagaren begärt ersättning ur lönegarantin för inarbetad tid som stått inne i en s k ”arbetstidsbank” vid konkursen. Frågan är om huvudregeln i 12 § förmånsrättslagen, intjänandeprincipen, skall tillämpas, eller om undantagsregeln om förfallodagsprincipen i samma bestämmelse skall tillämpas. Arbetstagaren hävdar att förfallodagsprincipen skall tillämpas vilket skulle innebära att all tid i arbetstidsbanken skulle ersättas. Om statens uppfattning skulle vinna bifall skulle det få allvarliga konsekvenser för de på arbetsmarknaden vanligt förekommande avtalen om arbetstidsförkortning i kombination med arbetstidsbanker.

I det andra målet gäller frågan vad som menas med orden ”står inne för” i förmånsrättslagens 12 § 4 st: ”Semesterlön och semesterersättning som är intjänad före konkursansökningen omfattas av förmånsrätt för vad som står inne för det löpande och det närmast föregående intjänandeåret.” Arbetstagaren menar att semester som sparats under det närmast föregående intjänandeåret, som alltså tjänats in året före det närmast föregående intjänandeåret, omfattas av uttrycket ”står inne för”. Staten menar att endast semester som tjänats in under det innevarande och närmast föregående intjänandeåret skall omfattas av lönegarantin.