Bakgrund
Den som fått mer ersättning från försäkringskassan än vad han eller hon har rätt till, måste betala tillbaka det man fått för mycket. Bara i speciella fall där man inte förstått att man fått för hög ersättning kan man slippa att bli återbetalningsskyldig. Varje år hanteras åtskilliga sådana fall på försäkringskassorna där enskilda krävs på för mycket utbetald sjukpenning, sjukersättning och arbetsskadesjukpenning.

1994 började Riksförsäkringsverket med stöd av en regeringsförordning att kräva dröjsmålsränta av den som inte i tid betalade tillbaka ersättning till försäkringskassan. I praktiken fungerade det på så sätt att när kassan hade fattat beslut om återkrav, så hade man en månad på sig att betala. Därefter började dröjsmålsränta att löpa, även om man överklagade beslutet till domstol. Sådana processer kan ta flera år om man driver dem vidare från länsrätt till kammarrätt och slutligen till Regeringsrätten.

Om man kontaktade försäkringskassan och gjorde upp om en återbetalningsplan, fick man också betala ränta som visserligen var något lägre än den vanliga dröjsmålsräntan

Mot bakgrund av att de belopp som återkrävs ofta kan uppgå till tiotusentals, ibland t o m hundratusentals kronor, och det faktum att dröjsmålsräntan under senare år pendlat mellan 10 och 14 procent, kan det bli frågan om stora summor i dröjsmålsränta, om man slutligen skulle förlora processen. Många människor har därför känt sig pressade att betala tillbaka ersättning utan att processa, även fast de varit övertygade om att kassans återkrav varit felaktigt.

Även för den som återbetalat skulden enligt en avbetalningsplan kunde naturligtvis räntekravet i längden bli betungande.

Regeringsrättens dom
Regeringsrätten har nu i en dom avkunnad den 6 maj 2004 (mål 8335-00) slutligen avgjort om det är rätt av försäkringskassorna att begära dröjsmålsränta i samband med återkrav av för mycket utbetald försäkringsersättning.

Regeringsrätten förklarar att anspråk på ränta i samband med återkrav av socialförsäkringsersättning är olagligt, om inte Riksdagen genom uttrycklig lag bestämt att dröjsmålsränta ska betalas. Detta eftersom dröjsmålsränta är en pålaga eller skyldighet som det enligt Regeringsformen ankommer på Riksdagen att besluta om. När det gäller återkrav av till exempel sjukpenning, sjukersättning och arbetsskadelivränta saknas lagligt stöd för att även kräva dröjsmålsränta.

I domen slapp därför den försäkrade att betala dröjsmålsränta, även om han ansågs vara skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket i delpension.

Konsekvenser av domen
En rimlig konsekvens av domen är att försäkringskassorna nu går igenom alla gamla fall där försäkrade erlagt dröjsmålsränta och betalar tillbaka räntan. För alla pågående ärenden där återbetalningsplaner löper med dröjsmålsränta ska naturligtvis återbetalning ske på samma sätt.

En ytterligare fråga är om försäkringskassorna när man återbetalar räntepengarna, i sin tur ska betala ränta för den tid som man olagligt uppburit räntan. Det finns flera bestämmelser som talar för att försäkringskassorna måste ge någon form av ekonomisk kompensation utöver återbetalningen.

Vikten av att omedelbart begära återbetalning från försäkringskassan
Eftersom det i många fall gått så lång tid, är det viktigt att den som betalat dröjsmålsränta i de fall som omfattas av Regeringsrättens dom, omedelbart vänder sig till sin lokala försäkringskassa och begär att få tillbaka räntepengarna. Det räcker med att skriva ner sin begäran på ett papper och lämna till försäkringskassan, även om man inte kommer ihåg hur mycket man betalat i ränta. Lämnas begäran personligen till lokalkontoret ska man be att få en kopia med försäkringskassans ankomststämpel på, så att man har ett bevis för när begäran lämnades in.

Sammanfattningsvis är det ett stort antal människor som är berörda under de tio år som gått sedan försäkringskassorna började ta ut dröjsmålsränta.

I det aktuella fallet företräddes den försäkrade av Mikael Sjöberg vid LO-TCO Rättsskydd AB, telefon 08/676 63 61.