Kammarrätten i Göteborg har i en dom den 29 mars 2004 bedömt att ett fall från en balkong i samband med en rökpaus på en konferens skall klassas som en arbetsskada.

Sven var på en konferens i Stockholm. Han hade åkt från Göteborg i en av arbetsgivaren hyrd buss med övriga deltagare. Konferensen hölls i Stockholm med start klockan 12:45. Senare på kvällen från klockan 18:00 var det en obligatorisk middag. Efter middagen som avslutades ca klockan 22:00 samlades alla på parkeringen för gemensam bussfärd till arbetsgivarens kursgård, där samtliga deltagare skulle övernatta. Vid framkomsten till kursgården serverades kaffe och smörgåsar och deltagarna satte sig i olika grupperingar för samtal om dagen som varit.

När Sven kommit fram till kursgården sätter han sig tillsammans med några andra deltagare i ett samlingsrum. Efter ett tag går han och en kollega ut till en korridor för att röka från en fransk balkong. Två altandörrar till balkongen öppnas och båda står och tittar rakt ut genom balkongöppningen. Sven vänder sig härefter runt och lutar sin rygg mot balkongräcket. Vid denna balkong är en nödutgång placerad och räcket är försett med grindar. När Sven lutar sig mot räcket går grinden upp varvid han faller baklänges ut ca 2 meter ner i marken (det har senare konstaterats att lås­anordningen på grinden var bristfällig eller trasig).

Sven ådrog sig en skallskada då han spräckte skallbenet samt fick en inre blödning. Diagnosen har ställts till traumatisk hjärnskada. Frågan var om det kan anses att det, vid aktuell tidpunkt ca 23:00-23:30 när Sven skadade sig, vidtogs någon aktivitet som inte varit i arbetsgivarens intresse.

Av intyg från Svens chef framgick att denna konferens inte var frivillig utan att alla butikschefer i landet hade kallats till densamma. Det var en kick-off och kallelse hade utgått centralt från Stockholm. Efter middagen, som alla var tvungna att delta i, åkte samtliga deltagare till arbetsgivarens kursgård där övernattning skulle ske. Övernattningsstället var således arbetsgivarens egen kursgård och det var i förväg bestämt att deltagarna skulle övernatta där. Det var alltså inte vilket hotell som helst. Vidare framgick att deltagarna inte på något sätt hade möjlighet att bo på annan plats eller resa på egen hand.

Vid muntlig förhandling i kammarrätten vittnade Svens chef under ed att om­ständligheterna som angivits varit korrekta samt att det var tänkt att gruppsamtal skulle vidtas när man kom till kursgården. Det diskuterades vad som sagts tidigare under dagens föreläsningar samt annat kollegialt. Detta var den enda möjligheten till diskussion gruppvis eftersom det förut under dagen varit en ”en-vägskommunika-tion” från podiet för samtliga deltagare.

Kammarrätten gjorde bedömningen att grupperna inte avslutat sina diskussioner när Sven skadades. Det framgick även av förhöret med Svens chef att grupp-diskussionerna var avsedda att behandla frågor som rörde konferensens innehåll samt arbetet som butikschef. Trots den sena tidpunkten för olycksfallet ansåg kammar­rätten att olycksfallet hade inträffat under sådana förhållanden att det haft samband med Svens arbete.

Sven (som heter något annat) hade rättshjälp genom sitt fackförbund Ledarna och företräddes av förbunds­jurist Jörgen Nilsson , tel. 08-676 63 58, LO-TCO Rättsskydd AB.