Kammarrätten i Göteborg har bedömt att långvarigt arbete som truckförare med exponering för helkroppsvibrationer och långvarigt sittande arbetsställning, med hög grad av sannolikhet inneburit skadlig inverkan i arbetet. I domen upphävs Länsrätten i Vänersborgs dom att avslå arbetsskada och man fastställer försäkringskassans beslut att bevilja livränta.

Uno hade arbetat i över 20 år som truckförare vid ett pappersbruk. Han körde en truck som vägde 36 ton som var ofjädrad liksom stolsitsen. I genomsnitt arbetade han sju timmar per dag med att lossa och frakta virke. Till stor del körde han på en grusplan som var ojämn med gropar och hål. Tidigare hade han arbetat c:a 10 år som skogsarbetare och avverkat skog med motorsåg.

Han hade varit frisk fram till 50 års ålder då han började få ryggbesvär som sedermera visade sig vara ett diskbråck med smärtutstrålning från ryggen ut i höger ben. Uno fick vid 53 års ålder helt sjukbidrag och därefter hel förtidspension. 

Försäkringskassan godkände arbetsskada i juni 2000 och tillerkände Uno livränta, men bestämde samtidigt att beslutet inte skulle verkställas förrän det vunnit laga kraft. Försäkringskassans föredragande anmälde avvikande mening och socialförsäkringsnämndens ordförande reserverade sig mot beslutet. 

Riksförsäkringsverket överklagade till länsrätten som biföll verkets talan och upphävde kassans beslut. Länsrätten bedömde att långvarig exponering för vibrationer visserligen kunde ge upphov till ländryggsbesvär, men att det inte var visat att Uno varit utsatt för skadliga vibrationer och skakningar i tillräcklig utsträckning. Två nämndemän var skiljaktiga och ville avslå Riksförsäkringsverkets överklagande. 

I kammarrätten fick Uno via sitt fackförbund Pappers ett ombud från LO-TCO Rättsskydd AB som bl a yrkade att kammarrätten skulle inhämta ett utlåtande från medicinskt sakkunnig. Kammarrätten avslog först yrkandet, men efter ytterligare argumentation ändrade man sig och tog in ett yttrande från en överläkare och specialist i yrkes- och miljömedicin. 

Specialisten angav att sambandet mellan helkroppsvibrationer och ländryggsbesvär varit föremål för omfattande vetenskapliga studier och att det även fanns nyare studier publicerade 1999 och 2000 i vetenskapliga tidskrifter. Dessa artiklar angav att helkroppsvibrationer är förenade med ökad risk för ländryggsbesvär inklusive sjukdom i mellankotskivorna. Speciellt utsatta yrkesgrupper var de som kör traktor, gaffeltruckar, hjullastare, bussar och grensletruckar, framförallt om dessa inte har fjädring. Han bedömde att den vetenskapliga litteraturen var i stort samstämd om dessa risker och att Uno varit utsatt för sådan exponering. 

Riksförsäkringsverket medgav talan efter specialistens utlåtande och kammarrätten biföll Unos talan. Försäkringskassan har verkställt domen som innebar att Uno fick en retroaktiv utbetalning efter skatt på drygt 200.000 kr samt livränta om c:a 80.000 kr per år brutto fram till dess han fyller 65 år. Ombud i kammarrätten var förbundsjurist Claes Jansson, tel 08-676 63 16.