Kammarrätten i Jönköping har i dom den 11 september 2000 godkänt ett fall av multipel sclerosis – MS – som arbetsskada och förklarat den skadade berättigad till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring i form av sjukpenning och livränta. Utgången av målet är anmärkningsvärd eftersom Regeringsrätten i ett avgörande från maj 1997 behandlat frågan om det är sannolikt att exponering för lösningsmedel kunnat ge upphov till MS hos en person som varit verksam som målare. Regeringsrätten fann att kunskapsläget alltjämt var sådant att det inte förelåg tillräcklig grund för att slå fast att exponeringen skulle kunna orsaka sjukdomen. I Regeringsrättens mål förelåg omfattande medicinska utlåtanden från ett flertal sakkunniga på området. Det bör observeras att målet avsåg prövning enligt arbetsskadelagens lydelse före januari 1993. I nu aktuellt mål, som också bedömts enligt de regler som gällde före januari 1993, hade sjuke varit utsatt för en lösningsmedelsexponering, som betecknats som tämligen omfattande och frekvent. Sjukdomssymtomen hade visat sig i slutet av 1980-talet. Med stöd av uttalande från försäkringsläkare avslog försäkringskassan ersättningsanspråken enligt lagen om arbetsskadeförsäkring med motivering att det i dagens läge inte fanns vetenskapliga belägg för att lösningsmedel skulle kunna ge upphov till MS. Beslutet överklagades till länsrätten, som med hänvisning till Regeringsrättens dom från maj 1997 avslog överklagandet genom dom i november 1998. Länsrätten angav att "Regeringsrättens avgörande får anses prejudicerande till dess att ytterligare medicinska rön för samband framkommer." Frågan var då, om det efter Regeringsrättens avgörande möjligen tillkommit ytterligare studier, som stödde påståendet att lösningsmedel kunde ge upphov till eller utlösa MS. Vid kontakt med professor Olav Axelson, Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Linköping, fick vi besked om att så var fallet och länsrättens dom överklagades till kammarrätten med hjälp av utlåtande och analys av professor Axelson. Kammarrätten inhämtade yttrande av Socialstyrelsens rättsliga råd, som även uttalat sig i ovan nämnda regeringsrättsmål. Rättsliga rådet i sin tur frågade professor Staffan Skerfving, Lund, som bl.a. uttalade att det med stöd av befintliga forskningsresultat fanns sannolika skäl för att anta att lösningsmedel kunde ge upphov till eller utlösa MS samt att det i det nu aktuella fallet inte fanns någon alternativ förklaring till sjukdomen. Skerfving uppgav vidare att bland fall av MS, som exponerats för lösningsmedel, berodde c:a hälften på exponeringen.Professor Skerfvings yttrande talade således huvudsakligen till fördel för den försäkrade, men Socialstyrelsen rättsliga råd ansåg "med utgångspunkt från Skerfvings utlåtande" att det vetenskapliga underlag som för närvarande fanns ännu framstod som otillräckligt. Rättsliga rådet avstyrkte därmed bifall till överklagandet.

Kammarrätten fann dock med stöd av de utlåtanden som avgivits i målet och "också i övrigt av numera framlagd medicinsk utredning" att det rörde sig om en arbetsskada och att rätt till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring förelåg.