Rune hade arbetat i många år som gjuteriarbetare innan han fick dessa besvär. Han anmälde besvären som arbetsskada. Eftersom han förvägrades arbetsskadeersättning vände han sig till Metall. LO-TCO Rättskydd AB fick uppdraget att företräda honom i denna tvist.

Försäkringskassan godkände - efter länsrättens beslut om återförvisning av ärendet till försäkringskassan för kompletterande utredning och nytt beslut - de anmälda besvären som arbetsskada och han beviljades livränta. Mot beslutet reserverade sig föredraganden i socialförsäkringsnämnden. Riksförsäkringsverket överklagade därför beslutet till länsrätten.

Länsrätten tog in ett s k sakkunnigutlåtande, som utmynnade i att Runes besvär inte beror på tungt arbete utan att nack- och axelbesvären härrör från en trafikolycka 1971. Rune har inte haft några nämnvärda besvär efter trafikolyckan utan dessa har under senare år kommit smygande. Nämnas kan också att han 1994 var utsatt för en allvarlig klämskada i höger hand. Detta medförde att han i det tunga arbetet fick belasta vänster hand/arm mer än tidigare.

Som ombud kritiserade vi den sakkunniges uppfattning på flera punkter, bl a dennes oförmåga att sätta sig in i de villkor som är förknippade med tungt kroppsarbete. Avslöjande är när denne skriver att "…som rensare använde han tryckluftsdrivna slipmaskiner som upplevdes som vibrerande"... Vi kontrade med att sådana maskiner är vibrerande och att det därför inte är någon "upplevelse" utan en realitet.

Länsrätten delade Riksförsäkringsverkets uppfattning och avslog därför Runes anspråk på arbetsskadelivränta. Vi överklagade naturligtvis länsrättens dom till kammarrätten. Länsrättens sakkunnige hade grundat sin bedömning i huvudsak på kunskapsgenomgångar i Arbete och Hälsa 2001:12, som har varit försäkringskassornas effektiva ”avslagsinstrument” de senaste åren. Vi kontrade med att hänvisa till en amerikansk kunskapsgenomgång (NIOSH) och anförde bl a ”att denna genomgång kan jämställas med en lärobok och anses avspegla consensus på området. Kapitlen två och sex rör sådana besvär som Fransson drabbats av. Av båda litteraturgenomgångarna kan utläsas att det råder starka bevis (strong evidence) för att tunga arbeten kan orsaka ifrågavarande besvär. De arbeten som Fransson haft ligger väl i paritet med vad som definieras som tunga arbeten i dessa litteraturgenomgångar.”

Kammarrätten meddelade prövningstillstånd. Man begärde in ett utlåtande från professorn och specialistläkaren i yrkesmedicin Eva Vingård. Hon skrev ett mycket bra utlåtande med bl a en noggrann genomgång av Runes arbetshistoria och poängterade att det är vetenskapligt belagt att sådana arbetsbelastningar som Rune varit utsatt för kan orsaka besvär från framförallt nack- och skulderregionen. På ett ställe skriver Vingård att det är märkligt att Rune inte har mera degenerativa förändringar eller, som det alldagligt kallas, ålderförändringar med tanke på det tunga arbete han haft. Förekomsten av sådana förändringar brukar annars vara försäkringskassornas, och dess försäkringsläkares, främsta motiv att anse att det inte föreligger någon arbetsskada.

Professor Eva Vingårds utlåtande finns i sin helhet återgivet i domen, som kan beställas från Kammarrätten i Jönköping, tel. 036-15 65 00. Uppge att domen är meddelad 2004-11-23 och har mål nr 3066-02.

Sammanfattningsvis är det beklagligt att det ska krävas så många turer - två gånger hos försäkringskassan, två gånger i länsrätten och nu slutligen i kammarrätten - för att ”få rätt”. Frågan är hur det har gått om Rune inte hade haft något ombud.

Runes ombud hos LO-TCO Rättsskydd har varit Hans-Olof Lökken