(2004-12-01)
Kriminalvårdare fick utbrändhet godkänd som arbetsskada
En kvinna, MH, arbetade på kriminalvårdsanstalt. Trots ständiga nedskärningar försökte hon i det längsta upprätthålla den goda kvalitet som anstalten tidigare haft, med relativt sett få återfall i brott efter strafftiden. Personalomsättningen var extremt hög, vilket innebar att hon ständigt fick lära upp nya kollegor, och innan man hade riktig nytta av dem slutade de och ännu en nykomling fick läras upp. Dessutom omorganiserades verksamheten ungefär en gång om året vilket innebar att den nya organisationen aldrig hann ”sätta sig”. De nyrekryterade hade (eftersom de var oerfarna) sämre säkerhetstänkande och bemötande mot de intagna, vilket skapade risk för rymningar och upplopp på anstalten. Cheferna hade fullt upp med omorganisationerna och att få sina respektive budgetar att gå ihop. När MH påtalade problemen fick hon till svar att ”Det där klarar du säkert, du är ju så duktig och erfaren”. Till slut gick det inte längre. Hon blev sjukskriven för psykisk insufficiens och utbrändhet och fick så småningom förtidspension.
Precis det som både MH och hennes fackförbund SEKO varnat för under lång tid i samband med nedskärningarna och omorganisationerna, har blivit verklighet på anstalten. Man har haft upplopp och rymningar och återfallsfrekvensen i brott efter avtjänat straff har gått upp dramatiskt.
Socialförsäkringsnämnden godkände MH:s sjukdom som arbetsskada. Riksförsäkringsverket, RFV, överklagade nämndens beslut till länsrätten. Då beviljades MH rättshjälp av sitt fackförbund SEKO, och fick förbundsjuristen Jenny Levander till ombud.
Länsrätten godkände också arbetsskadan efter en muntlig förhandling där flera av hennes f d arbetskamrater vittnade om hur arbetssituationen hade varit. Då överklagade RFV till kammarrätten. Man åberopade bl. a. ett yttrande av den docent och överläkare vid psykiatrisk universitetsklinik, som även åberopades i fallet RMB som refererats i LO-TCO Rättsskydds Nyhetsbrev nr 3/2004. Docenten ansåg inte att sambandet mellan stress och hög arbetsbelastning och utbrändhet är tillräckligt klarlagt för att det skall kunna godkännas som arbetsskada, utom i mycket extrema undantagsfall. MH åberopade genom sitt ombud bl. a. Regeringsrättens beslut i fallet RMB samt Socialstyrelsens rapport från 2003 ”Utmattningssyndrom, Stressrelaterad psykisk ohälsa”, skriften RFV Analyserar nr 2002:4, samt yttrande från en professor vid Karolinska Institutet.
Efter sammanlagt över tre års domstolsprocess har nu också kammarrätten godkänt arbetsskadan. ”Kammarrätten finner att den arbetsbelastning i kombination med liten möjlighet att påverka sin situation och bristande ledarskap som MH (…) har varit utsatt för i sitt arbete på X-anstalten under flera års tid får anses vara en sådan faktor som med hög grad av sannolikhet kan ge upphov till de skador hon beviljats hel förtidspension för, dvs psykisk insufficiens och utbrändhet.” Kammarrättens i Stockholm dom den 26 november 2004, mål 4589-02.
Det återstår att se om ärendet kommer
att överklagas till Regeringsrätten.